Aftonbladet – 9 juni 1847, sida 3

— GAMMAL sep. I Hannover herrskar en sällsam vana bland de teaterbesökande. Afven midt i högsommaren, då det ännu är ganska ljust när spektaklet slutas, beledsagas damerna hem af en betjent med lanterna. Detta skulle till och med vara onödigt vintertiden, emedan Hannovers gator äro ovanligt väl eklärerade med otaliga gaslågor; men högst eget ser det ut att vid ljus dåg eller knappt märkbar skymning se hela svärmen af fruntimmer återvända hem hvar och en företrädd af en lyktbärare. En turist, som berättar detta och frågat efter orsaken dertill, fick till svar att intet anständigt fruntimmer kunde umbära lanterna, hvilken var lika öumbärlig, som solfjäder på en bal. — Vid belögringen af Tortona i Italien, gaf befälhafvande generalen ordres till en i neapolitansk tjenst varande irländsk officer vid namn Barew, att rycka ut och försvara en post. På samma gång hviskade honom generalen i örat: Lef väl, min herre, jag vet att ni är en hjelte, och derför har jag gilvit er denna post, der kanhända — döden väntar er, ty man påstår att fienden anlagt en minav. — Barew bugade sig och fortfor lugnt att utföra sitt manskap till det uppgifna stället. Här posterade han sig med fullkomlig köld och beräkning, lät framföra vin och traktera manskapet, samt föreslog en skål för dem som här snart skulle finn hjeltedöden. — Imedlertid kapitulerade Tortona ocden tappre officern kom oskadd från, sin vådliga post.