stinehamn och derifrån utbreder sig. Red. har sedermera fått sig tillsänd en utförligare redogörelse härför, som till efterföljd kan förtjena in extenso införas tillika med följande missiv: Nedanomförmälda, rent christeliga företag har väckt och gjort sig förtjent af en allmännare.uppmärksamhet. Som imedlertid herr borgmästare Wahlunds inbjudning till en närmare association höesbönder cch tjenare emellan ofullständigt blifvit vidrörd i åtskilliga tidningsblad, har insändaren trott sig kunna och böra lemna allmänheten i kännedom om så väl sjelfva inbjudningen, som ock det af hr Wahlund författade Project till reglemente, hvilket, å ledamöternes första sammanträde i Christinehamn den 9 April, blef enhälligt antaget, för en pröfningstid af ett år. Att den filantropiska idten redan uppstått som en makt inom vårt lilla samhälle, och äfven i andra provinser tillvunnit sig vänner, som lofvat att realisera innehållet, är något som insändaren ej kan lemna oanmärkt. Häraf inhemtas än ytterligare: att när något rätt godt skall uträttas, någon uppoffring göras för den behöfvande, saknas aldrig tillgång på ett uppriktigt deltagande, eller vilja att hjelpa — blott man förstår att anlita menniskokärleken på ett förnuftigt sätt, så att gifvaren har några garantier derpå, att han ej förgälves lemnar sin skärf. Adl. Inbjudning. Att antalet af behöfvande samhällsmedlemmar, som göra anspråk på understöd från kommunernas fattigvårdsinrättningar, oupphörligt tillvexer, måste hos menniskovännen väcka bekymmer och framkalla ett bemödande att uppsöka orsakerna till detta onda, äfvensom medlen att afhjelpa eller i någon mån förminska detsamma. Uppmärksamheten ledes härvid ovilkorligen på den arbetande klassens ställning inom vårt fädernesland, emedan, enligt hvad erfarenneten visar, det är ur denna klass, som fattighusens olyckliga befolkning nästan uteslutande rekryteras. Anledningarne till sist anmärkte förhållande äro flere, men bland de mest framstående torde man, utan fara för misstag, kunna räkna arbetslönernas otillräcklighet och i synnerhet den nu mera än förr å hushöndernes sida i allmänhet rådande likgiltigheten för det, som kan befordra den arbetande klassens moraliska förbättring och framtida utkomst. Under nu varande förhållanden kan arbetaren sällan hoppas att samla något för sin bergning under ålderdomen eller då, möjligen dessförinnan, hvarjehanda olycksfall göra honom till arbete oförmögen. Naturliga följden häraf måste blifva liknöjdhet både för egna och husbondens angelägenheter, under det arbetaren fäster sitt enda hopp dervid, att sedan hans arbetskraft är uttömd, fattigvården måste åtaga sig hans underhåll. — Det är således en pligt, ja väl en nödvändighet för husbönder att söka förbättra arbetarens ställning; men ett sådant ändamål skulle icke vinnas genom endast tillökning i löner och dagspenning; ty med den vana, som uppkommit bland arbetarne attlefva för dagen, utan tanka på den följande, skulle säkerligen ganska få bespara något af en ökad inkomst. Öfverskottet, :sedan de oundgängligaste behofven blifvit fyllda, måste således, åtminstone till en början tagas i vård af husbonden, och sparbankerne erbjuda bästa utvägen att göra det samma fruktbärande. . . Ledd af dessa åsigter har jag föreställt mig, att en förbättring i den arbetande klassens ställning inom denna ort skulle tillvägabringas, om ortens husbönder och alla öfriga, som hafva behof af ständigt arbetsbiträde, vid legoaftal med tjenstebjon och ständiga arbetare, förbundo sig, att hädanefter öka dessas lön med vissa riksdaler årligen, hvaremot arbetaren-borde medgifva, att så väl denna tillökning, som ock ett lika belopp, taget af hans hittills vanliga lön, skulle af husbonden för arbetarens räkning insättas i härvarande sparbank. Arbetaren borde då afsäga sig rättigheten, att dessa medel uttaga och använda, förr än han i anseende till ålderdom, försvagade krafter, sjukdom eller andra olycksfall :dem oundgängligen behöfde, eller ock vid inköp af fastighet, ingående i nyttig handtering, eller andra dylika företag, kunde använda medlen till sin framtida nytta och utkomst. Trenne eller. flere husbönder, biträdde af ett lika antal tjenstebjon eller arbetare, borde, på sätt framdeles kunde bestämmas, årligen utses, för att dels tillse det husbönderna genom ordentliga insättningar i sparbanken fullgjorde sina förbindelser mot arbetarne, dels, efter husbondens hörande, afgöra inkommande ansökningar om rättighet för arbetaren att uppbära de i sparbanken för hans räkning insatte medel, dels ock föreslå de förändringar i blifvande reglemente, som tiden och omständigheterna kunde fordra. Äfven borde husbönder och matmödrar låta sig angeläget vara, att hädanefter hafva närmare tillsyn på sina tjenares uppförande i allmänhet och uti tjensten isynnerhet, samt att noga iakttaga tjenstebjons-stadgåns föreskrifter i afseende å orlofssedlar, och således uppgifva tjenarnes både fel och förtjenster i strängaste enlighet med sanning och öfvertygelse, till efterrättelse för blifvande husbönder. Med beräkning att här på orten en dräng för närvarande åtnjuter i årlig lönförmån minst 50 rdr rgs, en piga hälften mindre och en dagakarl 24 sk. rgs pr dag året om, samt att husbonden vill öka drängens lön med 5 rdr, pigans med 2 rdr 24 sk. årligen, och dagakarlens med 4 sk. pr dag, skall genom dessa lönförhöjningar, tillsammans med ett lika belopp af den från arbetarens öfriga lön aflagda sparpenning, enligt den af mig uppgjorda kalkyl, jen dräng, som ingått i tjenst vid tjugu års ålder, efter tjugufem års tjenstetid eller vid uppnådda fyratiofem år på sådant sätt, med fem procents ränta årligen lagd till kapitalet, hafva samlat en summa af hära 300 rdr, en piga hälften mindre och en dagakarl något öfver 600 rdr rgs. Antager man vidare, hvad mig synes ganska sannolikt, att tjenstehjonen, uppmuntrade genom den utsigt till framtida oberoende, som på sådant sätt för dem öppnas, sjelfve understundom insätta i sparbanken större eller mindre besparingar, samt att husbönder belöna trogna och pålitliga tjenstebjon genom någon tillökning, af hvad dessa förut hafva isparbanken innestående, så blir deraf en följd, att arbetarne inom kortåre tid förvärfva en oberoende ställning, eller att deras kapitalbehållning betydligen Ökas. Sjelf öfvertygad, att denna utan allt anspråk på ofelbarhet helt kort och enkelt framkastade idee skall, om den sättes i verket, snart visa välgörande följder, tager jag mig friheten inbjuda ortens husbönder och alle öfrige, som hafva behofaf ständigt arbetsbiträde, att bilda en förening, hvars syftemål