Aftonbladet – 8 juni 1847, sida 3

I de på sista åren äfven i Sverge i bruk komra föreläsningarne, äfvensom uti konstnärsgilet, fann Bokvurm de skimrande ljusningarna af den dag, som gryr för framtiden. Han var lerföre en ifrig besökare af dessa samqväm. Den 29 Maj 1846 firade konstnärsgillet sin örsta virfest, oförgällig för en hvar, som densamma bivistade. Olympisk och lifvad stod slädjen i tak, hur högt än detta var, ty det var himlens. Midt under jublet träffar Bokvurm en vän, som han ej sett på många år, nen hvilken som han, ehuru på stort afstånd ;ch i andra kretsar, verkat för samma mål. Under deras samtal i filantropiska ämnen kom Bokvurms vän att nämna några spridda drag f Nellys ofvan anförda historia. Bokvurm sände dervid samma rysning som då han, ännu barn, på södra korrektionsinrättningen första: ngen sig en försvarslös. Men han stannade :j vid könstor, utan de båda vännerna beslöto, :tt med samnad kraft arbeta på den armasberielse. Det gick klent med försöket. Bokvurm tryggade sig Likväl vid sin. väns löfte, este på ting och blef borta hela det året. Vid återkomsten till Stockholm bade Bokvurin hufvudet fullproppadi med filantropiska ankar; men på Nelly tänkte han icke mer, i len fu!la öfvertygelsen, att hon längesedan fått ilibaka den frihet, som hon så orättvist och så ling måst sakna. Bokvurm var en bland de första, som skynlade till vid Forsell:, Wetterberghs cch Wennströms inbjudning till hufvudstadens invånare, att bilda en förening för frigilna fångars vård. Bokvurm hörde der tal som voro kloka, och