Aftonbladet – 8 juni 1847, sida 3

— från hvilken förtjenst dock måste afdragas två skilling för ljus. Mannen har sökt sig. någon plats som portvakt, som vaktmästare, der göromålen icke erfordra mycket gående, ty sådant tillåter ej hans svaga kroppsbyggnad, men alla sådana platser äro upptagna, och kandidater dertill finnas i mängd, unga, friska personer, rekommenderade af ett fördelaktigt yttre. Han har vidare sökt sig en plats på gubbhuset, men dels är han för ung att vinna en sådan — han är endast 53 år — dels om han möjligtvis, till följd af bevekande omständigheter, skulle kunna bli nog lycklig att se den välgörande stiftelsens dörr för sig upplåtas, så fordras likväl, för inträde dit, att medföra sängkläder, duktyg och siifver, uppgående till ett värde af 400 rår, och hvarifrån skulle han taga denna ofantliga summa? För barnen har hjelp blifvit sökt på barnhuset, men man har svarat: J fån inga penningar, men barnen skola vi taga och skicka ut på landet. Hvilken envishet hos modershjertat! Det har ännu cj blifvit nog härdadt, -att icke blott skilja sig vid de kära, utan äfven att undvara sjelfva sällheten att någon gång få se dem, att få öfvertyga sig om, att de icke fara alltför illa. Frågar ni bvarföre? så lärer svaret bli: emedan denna sällhet är dess enda på jorden. Hustrun skulle väl möjligen kunna erhålla någon förtjenst genom handräckning i hjelphus, men tyvärr ligger de båda makarnas bostad så långt bort, att ingen der gör sig mödan alt söka henne, när andra finnas att tillgå på närmare håll, och att byra rum längre ned åt staden, dertill erfordras ett litet requisitum, som heter första hbyresqvartalet, hvarmed deras nuvarande värd varit nog mersklig att tämmeligen hafva fördrag. Vintern var visserligen svår, lång och kall, och den sjettedels famn ved de erhållit af den allmänna välgörenheten, det enda af det slaget de haft att tillgå, skänkte dem visserligen sällan glädjen af en eldbrasa; men så länge vintern räckte, fingo de likäl dageligen en portion soppa åt hvardera barnet. Nu har denna källa upphört att flöda, men de oförnöjda och oförståndiga magarna knota och vilja uppresa sig mot den nya dietens lagstiftning. Såfvcl på bordet är en lyxartikel, som man på läng, ling tid icke vetat af i huset, och fråga är, om ens något bord der finnes qvar. Är sådant händelsen, så ligger skälet deri, att denna möbel ännu icke kun nat hvarken säljas eHer förpantas. — Och cenne man är en af hufvudstadens näringsidkare, han både kunde och ville arbeta, det fordna näringstvånget har gjort h olycka; den nya näringsfriheten förbättrar ej bans ställning; han får ej arbeta, han vill ej tigga — han lider, svälter och tiger. Månne han är den ende i samhället? Väl samhället om så vore, men förf. fruktar storligen, att han bar många bröder i lifvet. Skulle för öfrigt någon som intresserar sig att samla bidrag till arbetsfitens historia och som spekulerar på sättet att åstadkomma arbetets så mycket omtalade organisation, vilja inhämta några pärmare detaljer af förhållandet, så ir man imna, att mannen bor i 2 41—13 på Hammarbygatan. po