Aftonbladet – 8 juni 1847, sida 3

vederbörande hade er annan och mera utb:ldad logik än barnet. — Efter en mellantid af fjorton år gjorde Bokvurm, blifven man och filaatrop, ett nytt besök i samma korrektionshus. Han fana der månget begrundausvärdt ämne, men iatet förvånade honom så, som de kända dragen af en person, den han sctt förut. Han famlade bland sina minnen och igenkände efter några ögonblick den amma ynglingen ban sett vid sitt förra besik. Under de fjorton år, som för Bokvurm visat så många skiftande tafior af lifvet, hade ynglingens blick, den för fjorton år sedan af tårar skummade blicken, varit slängd inom fingelsets dystra, om ej tysta, murar. Tjufvar, dråpare och illgerningsmän hade under denna långa tid fått sin fribet tillbaka, förverkat din och åter fått dena tillbaka — medan den försvarslöse b.r sip kedja. Numera hade verlden blifvit honom fremmande, ban kände ingen och utom fängelsels portar kände ingen honom. Ilan var som den gaml2 mannen i Bastiljen, hvilken vid s0ious blick och den friska luftens flägt fölin:d, död. Ian skulle ej kunnat begagna fribeten, ow han äfven fåt den. — Bokvurm ryste, och var från denna dag en ifrig vän ef olla försvarslösa. Bokvurm var ledamot af Konhstnärsgillet. Tan hade linge insett, alt den del af sammanlefnaden menniskor cmellan, som vanligen kallas sällskapslifvet, snart måste uppenbara sig under andra och nya former. Den gamla biloch supeformen är wuwmnött. Menniskooanden vrider sig i deusem na, som en febersjuk på sin bädd, en ny, cn mera andelig tillvaro.