Aftonbladet – 8 juni 1847, sida 3

ramas afseglade i går, och fregatten Chapman lärer skola afgå en af dagarne, (Naj.) BLANDADE ÄMNEN BiLDHUGGAREN Moun. Ett bref från Rom, som yttrar några ord om der vistande nordiske konstnärer, talar äfven om en af de yngre så, at han synes förtjena blifva mera känd här hemma ji fäderneslandet, än han hittills är det. Stort intressen, förtäljer brefskrifvaren, väcker äfven svensken Molin, en älskvärd, äkta konstnärsande, hvilken bar brutit sin bana trotts alla hinder, och nu fritt kan utsträcka sina Psykevingar under Italiens himmel. Han var förut handlande i Götheborg och stred länge emellan sina materiela intressen och sin inre mäktiga konstnärskallelse, tills denna segrade; han lemnade allt; gick till Köpenhamns akademi, genomgick der inom otrolig kort tid alla grader, och vann flera priser. — Efter 2 års förlopp var han redan i Rom, der han snart vann cn allmän uppmärksamhet genom sin herdegosse, en af sanning, innerlighet och känsla besjälad staty. Den utföres nu i marmor, och Molin har nyligen med Prins Oscars fregatt hemsändt en herrlig liten Amor. (P. 0. I. T.) — Den märkvärdiga bändelsen med Grisen i baggens inelfvor, omhbendlas nu i Jönköpingabladet åter, medelst införandet af ett fullständigt protokollsutdrag. Vi införa här hela akten, såsom något högst eget i sitt sl.g, och möjligen blifvande föremål för ett naturforskaremötes uppmärksamhet. Utdrag af domboken, hållen vid lagtima sommartinget med Wista härad, på tingsstället i Grenna stad d. 4 Maj 4847. I anledning af följande ansökning: Till Wista härads lofiiga tingsrätt! Som under sistliden höst den ovanliga händelsen inträffade på Westanå säteri, att vid slaktningep af får, en bagge, hvilken någon tid Narit sjuk och tvinande, samt oaktadt ban hölls på godtrågbete, särdeles mager, befunnits i ändtarmen innehbafva en ombring tretton tum lång och nio och en half tum tjock, nära till förvandling öfvergången, men i öfrigt till sina former hel gris; och som denna ovanliga bändelse blifvit till sin rigtighet ifrågasatt och dessutom förtjenar till sannfärdigheten behörigen konfronteras, undendragas glömsken och bevaras åt efterverlden, så får jag ödmjukast anhålla att, för dödsfall skuli och i händelse rättegång emot mig för denna uppgift framdeles anställes, få edeligen såsom v:ttren afhörda, enkan Britta Julisna Wickbom, drängen Carl Sandstedt på W estanå, Sergeanten Lagerman och Jaen Jonasson på Ängen m. f., hvilka alla varit närvarande vid slakwtillfället och kunna upplysningar lemna om tilldragelsen. Westanå d. 3 Maj 1847. G. C. Ball begärde närvarande fanjunkaren Hall vittnesförhör med följande vittnen, som, enär jäf icke kunde utletas, fingo med stöd af 23 S i 47 kap. Rätteg.b. aflägga ed, varnades för mened och, särskildt hörda, berättade: --4:0 Madam Britta Juliara MWickblom: Den 40 sistl, December förestod viltnet slaktning af 44 st. får och hamlar på Westanå, bland hvilka sednare en hade en gris uti sig, liggande inuti och 4 å ö tum från slutet eller ändan af ändtarmen, med hufvudet vändt inåt. Grisens storlek mätte väl icke vittnet, men ansåg att den var 9 å 40 tum lång och 8 å 9 tum i omkrets. Tarmen, deruti grisen låg, var hel och oskadad då vittnet och drängen Carl Carlsson, i närvaro af flere andra, skuro sönder eller öppnade tarmen af nyfikenhet att se om icke, i anseende till dess storlek -och hårdhet, någon växt kunde Lefinnas uti densarima. Grisen hade hår och borst, så att vittnet tager på sin ed att det verkligen var en gris, ehuru den var nära sin förvandling och söndergick vid blotta vidrörandet. Den grofva eller ändtarmen hade vid beggens öppnande fallit alla i ögonen, i anseende till dess besynnerliga, ovenliga storlek, som ock för: nledde att efter baggens uppskärende, omedelbart derefter tarmen uppskars och undersöktes; intygande vittnet, att således inelfyorna icke varit åsidolagda under slaktningsbestyret, så att någon derunder kunde hafva haft tillfälle att i desamma instoppa grisen, hvilket dessutom icke kunnat ske, i anseende ti:l grisens förruttnade tillstånd och omöjlighet att kandtera den, likasom det icke kunnat ske utan att skada eller söndra tarmen hvari grisen befanns. Vittnet anser omöjligt, att grisen kommit in i baggen genom dess strupe; utan mera möjligt, ehuru föga sannolikt, att grisen rotat sig in i baggen bakifrån; men oförklarligt i alla fall huru detta kunnat tillgå, då baggen varit lefvande och rörlig, fastän mycket mager, samt i aftynande tillstånd ifrån den dag grisen saknades, eller omkring 40 dagar förrän bagges slaktades. Baggen syntes icke baktill sönderrifven eller skadad. — 8:o Carl Carlsson på W slanå lika med förra vittnet. 3:0. Johannes Andersson i Nytorp: lika med förra viltnet, utom att detta icke varit närvarande vid baggens uppskärning. 4:0 Sven Månsson i Tull.n lika med Carl Carlsson och första vittnet. 5:0 Jokannes Jaensson på Westanå: lika med Johannes Andersson i Nytorp. . 6:0 Jaen -Jorasson gå Ängen: lika med sista vittnet. Samtliga vittnena intyga på hr fanjunkaren Halls frågor, att tarmskinnet var så hårdt spänut kring grisen, så att det kändes såsom ett trädstycke då man tog derpå, och att grisen omöjligen kunde anses vara af menniskohand instoppad i tarmen. amy ARSENAL VETE ETRADE