Aftonbladet – 7 juni 1847, sida 3

,Hur fan skall man då ställa till? I ,Jo, Skälmblad, som är en välmenande karl och förståndig med, han mente tro på, att man skulle sätta in jäntan på spinnhuset. ; På spinnhuset? — Men hon har ju intet ondt gjort? I Jo, si hon är försvarslös. Ja, det är förbannadt så sant det. Den der trashanken Flink får inte försvara henne, och med sådan uppsjö på tjenstefolk, som här är, lär hon få se sig om efter tjenst. Tjenst ä inte värdt hon tänker på. Jag har så målat ut henne; och en par al mina vänner ha lofvat att sprida ut i stan hurdan hon är, så tjenst får hon burdus inte.n Då kan ju saken gå nätt och galant. Ja, bara patron är förståndig. Jo, lita du på mej. Jag vill inte ha fria husrum på Karlstens fästning. Ge mej si? — Skälmblad är skyldig mig pengar och äfven inom landshöfdingeembetet har jag vänner i viken. Usch, det skall gå som en dans. Medan den rättänkande systern och hennes ömme och högsinte älskare vidare uppgöra sina rättskaffens planer, vilja vi kasta en blick på den arma Nelly. Under de sex veckor, som förflutit sedan hon våldsamt släpades från Supströms dörrtröskel, hade bon undergått en märkbar förändring. Rodnaden på hennes kinder, alltid mera fin än stark, men så genomskinlig; att äfven på hakan satt liksom en rosenknopp, denna rodnad hade alldeles försvunnit... Hon var hvit som marmorn i Byströms mästerliga baigneuse,. Den förr så öppna och förtröstansfulla blicken hade blifvit fruktande och skygg. Den barnsliga glädtighet, som icke lemnat hennef äfven under de gröfsta missbandlingar, utan vi första lugna ögonblick glimtat fram, som olstrålen mellan Novemberhimmelns molnmåstal den var för alltid försvunn n. Nelly hade blifvit tyst och sluten, men var god och lydig och flitig och gudfruktig som alltid. 1 skymningen en dag i Mars månad, en af dessa klara dagar, som skänker menniskan den. första aningen om våren, då solen sänder sinförsta varma stråle och lärkan klingar sin första drill