Aftonbladet – 7 juni 1847, sida 2

och vid Norma. Renesmee — Uti Figaro för i går förekommer en imaginerad korrespondens angående subskription för den tillämnade konservativa tidningen. En hög embetsman skrifver till en äldre man af de gamla familjerna och begär hans medverkan till företaget. Denne svarar med titeln: )Välbornaste Herre, President och Kommendörl!, men tycker saken icke serdeles lönar mödan; likväl skickar han ett bidrag af 46 skillingar banko. Följande fragment af denna korrespondens är rätt roligt för antitesernas skull: Det är mycket galant, att det finnes beskediiga magistrar, som vilja skrifva i den tidning, som skall förfäkta våra intressen. Men fråga är, om de ej i sin välmening — som dock ej lär vara så oegennyttig — icke skada mera än de gagna. Hur kommer det sig till att ni, som är en hög embetsman, i fråga om politiskt skriftställarebiträde vänder er till Upsala, uppsöker mnebulistiska theoretici, kammarlärda, glosmenniskor, som bedömma lifvet efter gamla böcker, ty om de nya hafva de ej hört talas? Hvarföre engagerar ni icke några unga (eller äldre om ni så vill) — jurister, praktiska karlar, som lefva i verlden? Eller har ni försökt och misslyckats? Kommer det sig deraf, att de äro för kloka att blifva — lurade af bara löften? Om jag icke misstar mig, hvilket är mycket möjligt, vill jag minnas att de stora bladens chefer äro jurister, advokater, ena rigtiga hjessar — och mot dessa veteraner i ordkrig vill ni nu uppställa en konskriberad bop af — magistrar! När jag bändelsevis haft någon process vid domstol, om skogslotter, ängsmarker eller dylikt; så har jag aldrig begagnat annat biträde än juristers, och de hafva gjort sin sak väl. Nu, när det gäller våra heliga privilegier, våra anors ära, våra naturliga företräden — tror ni att jag vill öfverlemna min sak att försvaras af — magistrar. Det är också besynnerligt, att man till försvarare för oss af adel och våra rättigheter, hyr: bara ofrälse, söm inom sig tänka motsatsen af hvad de förfäkta. Kommer det sig just deraf kanhända, att vi på de sednare tiderna blifvit så förbannadt illa försvarade, att det varit bättre om man tegat. — — — Och hvaraf kommer det sig, att det endast är den nykläckta roturier-adeln, som är ömtåligast och ifrigast att hyra försvarare? Icke behöfver en man som jag, och ej heller någon af mina likar frukta skriket mot adeln. Hvar jag kommer, så buga sig alla för mitt namn, och de buga sig mycket djupt; jag gör en menniska lycklig med ett vänligt tilltal — och med en middagsbjudning tror jag att jag skulle förvandla den värsta adelsfiende till min vän, åtminstone så länge som man talade allmänt om den stora ära som vederfarits honom. — Wermlands tidning innebåller en kort; men serdeles lofordande apmälen af Onkel Adems Penningar och arbete, som kallas en skapelse af outsägligt behag, en morgondagg öfver den förbisedda och fattiga arbetarens förbrända åker. Denna anmälan är undertecknad A (månne Albano?). — Woestmanlands Läns Tidning har i några numror innehållit en polemisk artikel i åtskilliga politiska ämnen, bland annat äfven om betydelsen af begreppet folket, och det derpå beroende omdömet om dess representationsrätt samt hvad andel Regeringen må hafva deri. Följande stycke af denna artikel förtjenar citeras: Fordom var inom vårt Fädernesland gränsen mellan de begge makterna skarpare uppdragen än nu; Red:ns definition är nemligen ingalunda så ny som insändaren föreställer sig; den uttrycker tvertom det urgamla svenska begreppet om folket. Hvad vi nu kalla Regeringen och dess orgäner hette fordom Konungen och hans Män, ty till dessa hörde ej blott hans krigiska följe, utan äfven de civile och administrative embetsmän, hvilka i landet bevakade hans intressen och verkställde hans befallningar. Dessa kunde aldrig På öppet ting föra folkets talan, icke ens hafva samma intressen som detta, i fall Konungen hade motsatta, och räknades ur dessa skäl icke heller till detsamma. Härom kan ins. se professor Norströms Sv. Statsförfattningens historia; pagina kunna vi ej bestämma, emedan vi icke hafva boken för hand, det torde dock vara lätt att igenfinna. Fatta vi betydelsen af ett folk ur denna högre syppunkt, torde det väl vara ett nog starkt påstående, att detta till större delen ej kan förstå sin NRegerings åtgärder. Det kan vara sant, Om man räknar sambällsmedlemmarre; men RER ET RDR I SITE ar se KTRS AN ER AMT SIENA