Aftonbladet – 7 juni 1847, sida 2

Ide till staden i stället för Odinsborg. Snart var han framme vid en liten enstaka, vid stadens ena ända belägen, aflägs2 gård, som ban sjelf, likasom hans fader med Odinsborg, utmätningsvis tagit af en familj, som icke mäktat betala en gammal genom upplupen ränta fruktansvärdt förökad skuld. Om hvad här hände, vilja vi endast nämna: att äfven den vildaste förtviflans nödrop icke höras genom stängda luckor och långa afstånd, helst af en stad försänkt i midnattens djupa sömn: att en sextonårs, af misshandlingar, vanvård och svält försvagad flicka icke har samma krafter, som en treltiårig, välfödd och frodig karl: alt en menniska faller i vanmakt, efter ett par timmars häftig strid, och att man kan göra hvad man vill med en afdånad. — a smoke raised with the fume of sighs! Shakespeare Romeo and Juliet. Natten har ingen skugga så mörk som den ilska, afund och förtviflan Sara närde i sin svartsjuka själ. Vakande gick hon omkring och vred sina händer och ropade endast på hämnd. Sedan passionens första svallvågor lagt sig, blef hennes hjerta lugnt, men lugnt som Döda Hafvet, ur livilket giftiga ångor uppstiga och hvarje fågel, som dit sträcker sin flygt, med mattad vinge sjunker allt närmare -och närmare: det gröna, svalvelhaltiga djupet, der ban skall finna sin graf. Efter en i tårar och begrundanden tillbragt natt reste sig Sara som inspirerad, gick med fruktansvärd häftighet rundtomkring rummet, stadnade midtför fönstret, der gardinen icke blifvit nedsläppt, utan der mörkret liksom gapade emot henne, rätade ut sig i hela sin längd och sade till sig sjelf: v Spinnhuset! — — ja, så måste det vara. Hon måste på spinnhuset! — Men huru? — Ah, hon är försvarslös. Hon vet deticke sjelf. Hon begriper icke hvad det vill säga, alt vara försvarslös. Men hon får icke beller veta det, ty då blir det henne en lätt sak att skaffa sig försvar. — Men det är ändå icke tillräckligt. De lära icke sätta henne på spinnhuset så snart.