Aftonbladet – 7 juni 1847, sida 2

Hved har du gjort då? Jag vet inle.n Jag skall bulta sömnen ur dem derinne och befalia dem släppa in dig. Nej, jag törs inte. Gör inte det, då slå de ihjel mig. EHvart vill du då ta vägen ? Jag vet inte.n Står du längre här, så fryser du ih el. Det vore kanske det bästa det. Ja, men si det kan jag inte tillåta, kom och följ med mig till din syster på Odinsborg. Jag var just på väg dit. Nej, det vågar, det vill jag inte. Ja, men du måstex Ne:, om jag går härifrån, slå de mig så rysligt I Lita på mig. Jag skall nog försvara dig. Nej, låt mig stadna qvar, de öppna nog längre fram.n Inom en timma har du frusit ihjel. Så ske Guds vilja.n Siså, inga barnsligheter! In i slädan med dig. Om en halftimma äro vi framme vid Odinsborg. Med dessa ord tog patron John den unga flickan om lifvet och släpade henne till slädan. Hon jemrade sig, dels af ångest och dels af smärta öfver klämningen på de genom makarne Supströms misshandlingar ömslagna ställena: hon stretade emot så mycket hon förmådde, valhändt och halft förfrusen som hon var. Hon ropade mor Kajsa till hjelp, men inne i stugan var mörkt och tyst som i grafven. Så snart Nelly blifvit släpad i slädan, gaf patron John hästarne en klatscK, och det bar af i lustigt traf. Bjellrorna klingade, lamporna spridde glittrande sken, än på snöfälten, än på skogarnes dunkla, fantastiska massor. Patron svepte en del af sin vida -pels. omkring den skälfvande flickan. : Lifsvärman återvände och af domning, tröttad själsskakning och slädans rörelser i dälporna, vaggades hon sminingom till sömn. Sedan patron John kommit ut på stora landsvägen, såg han efter om Nelly somnat, och sedan ban öfvertygat sig härom, tog han af till venster i stället för höger, och kör