Aftonbladet – 5 juni 1847, sida 3

der patron medbragte åt sina hästar, blefvo de ganska angelägna, alt så länge som möjligt bibehålla denna kund. Fruktande, att Nel!y skulle flytta bem till herrgården -— de kunde nemligen icke föreställa sig annat, än att Nelly delade deras egen och nästan hela svenska allmogens stora cch onaturl:ga vördnad för rikedomen — beslöto de att behandla henne väl, och deras förra omensklighet öfvergick plötsligt till ett smilande krus. Patron John å sin sida trodde sig äfven böra följa ett annat system. I stället för det misslyckade försöket att blända med sin person, började han arbeta på att blända med sin rikedom. Han köpte och gaf Nelly presenter och gåfvor af hvarj-handa slag, som för henne berde hafva stort värde. Nelly neksde att tsga emot de rika gåfvorna — mera af instinkt, alt hon icke borde bekomma något, hvaraf hon icke genom arbete gjort sg förtjent, än af något klart medvetande om syftet med dessa falska lockelser. Patron ville icke taga tillbaka sina saker, troende, att om han blott lät dem vara qvar i stugan, skulle Nelly nog taga dem till nåder. Alven häri visade sig, att patron alldeles saknade rätta målttstocken för Nellys bedömande. Nelly lemnade sakerna i vård bos de onda menniskor hon hade ati förtro sig tll — makarne. Supström. Dessa moltogo med girig begärlighet de i deras ögon dyrbara sakerna och — dels försålde dem i staden, dels pantsatte dem här och der på krogarne. . Imedlertid hade Säåra blifvit storligen förvånad öfver den köld, hvarmed hon bemötles. Visserligen var John alltid lika slät och höflig och hade samma granna ord i munnen, men andan var flydd. Snart derefter märkte hon, att han ofta vislades bor:a och icke mer var så angelägen att vara på Odinsborg. Vid! hennes. föreb. åelser härför lösbröt ovädret helt och hållet, i det patron helt lugnt påminde Sara, att hon blifvit stadå till hushållerska ochföljaktligen hade göra med skafferi och 1catlagning, men ingenting med hans person. Då märkte Sara buru det förhöll sig med) shennes, John, som hon mindre ilskade för