Aftonbladet – 5 juni 1847, sida 3

bans person, än värderade för de njutningar och det välde öfver pigorna, hon genom förbindelsen med honom hade vetat bemäktiga sig. Detta oaktadt, eller kanske just derföre, vaknade hos henmmeden häftigaste svartsjuka. Hon sig redan-i andanom, att en annan intagit hennes plats, som en slags värdinna på det präktiga Odinsborg, och alt hen sjelf fick krypa tillbaka till piga eller rent af flytta. — Alla hennes bemödanden gingo nu ut på att få reda på hvilken den varelse månde vara, som vågade gripa efter hennes spira. Det dröjde icke länge innan hon erhöll full visshet härutinnan. Intet tal mäktar skildra det raseri, som grep henne vid tanken alt systern, denna förhatade syster, som stålt henne i vägen beständigt i hennes hela ungdom; äfven nu, nu — då hon trodde sig hafva fått hämnd och hafva gjort henne för alltid oskadlig — nu skulle störa, kanske störta hennes hela lycka. Medan Saras enda tanke var hämnd, utfunderade patron John något i samma sytning, ehuru ledd af helt andra motiver. Senhösten hade redan blifvit efterträdd af vintern, då patron en dag inträdde kos makarne Supström, hvilka -han efter ett kort och lämpligt företal uppmanade, at med någon större stränghet behandla Neliy. Patron Johns afsigt härmed var nemligen den, att flickan, genom den till högsla möjliga grad drifna Omensklighet, skulle tvinas alt kasta sig uti hans armar. Uppmaningen lill Supström behöfde icke sägas tvenne gånger. De värde makarne öfverträffade patron Johns djerfvaste förhoppn ngar. Bland svenskå allmogen är i svang ett straffsilt, ett slags husaga, mest brukad af föräldrar mot deras barn och sf Män mot deras hustrur, som är -.synnerlgen cbarmhertig. Den srisinte, som äger fysiska öfvermakten, tager nemlgen vårt bårda klimat till straffare eller rättare bödelsverktyg åt sin ilska. Sedan det mörknat om qvällen, då kölden är skarpast, drifva de ut den eller de, öfver hvilka då vilja utgjuta sin vredes skålar, och om, vid sådana tillfällen, icke medlidsamma grannar vanligen upplege den förskjutne, skulle han fry:a till döds. (Forts.) 0G