nad, som skyddade mot vinterkölden. Men uti kyrkan bodde vintern qvar. Den första Maj var Bön-söndag och dertill sista söndagen före barnens nattvardsgång. Pastor i församlingen predikade sjelf och höll en ovanligt vacker, men derjemte ovanligt lång predikan. Mor Ulla frös grufligt, mon tanken på den förestående dyra högtiden höll henne qvar. Den gamla föreställde sig, att den äfven kunde värma henne. Hon ville icke störa Nellys brinnande andakt, utan satt qvar till dess sista psalmen blifvit sjungen. Då mor Ulla ändtligen reste sig upp, kände hon en underlig beklämning öfver bröstet och var derjemte så matt, alt hon med möda förmådde släpa sig den korta vägen mellan kyrkan och gröna kammaren. Ditkommen miste hon genast intaga sängen under häftiga plågor. Läkare efterskickades. Han örklarade den gamla vara angripen af bröstinflammation. Sjukdomen tilltog beständigt och snart var föga hopp mer om den godhbjertade gamlas återställande. Dessa dagar utgjorde för Nelly en hemsk pröfvotid, delad mellan kyrkan och modrens sjukbädd. Nu mera fick hon ensam vandra till storförhöret och skriftermålet. Bilden af den med döden kämpande modren trängde sig våldsamt fram bredvid den korsföstes bild, och sorgen öfver henne, från hvilken hon måste skiljas, satt i bjertat qvar bredvid glädjen öfver föreningen med Honom, som för alla gifvit sitt lif på korset. Christi Himmelfärdsdag inföll år 48.. på den 5 Maj. Denna dag var bestämd för läsbarnens första Naltvardsgång. Nelly hade hela: natten vakat vid sin moders sjukbädd. Sjuk-! domen hade under fyra dygn gjort förfärliga framsteg. Den 4 Maj gjordes åderlitningar icke blott på vanligt sätt, utan läkaren uppskar ådrorna -på längden — allt förgäfves. Nattens! tysta timmar framskredo så, som endast den! kan föresälla sig, hvilken sjelf genomvakat en ! natt vid en älskad persons dödsläger. Då solen, klar och strålande, uppgick öfver jordens jemmer och jordens fröjder, fann den stråle,! om trängde sig in i sröna kammaren, Nelly ännu sittande på samma stol, som vwid afton