Nellys nattvardsläsning stundar snart, och då miste hon vara fridlyst från dylika misshandlingar och elakheter. Du Sara är dessutom så gammal, att du längesedan bordt vara ute i tjenst ait förvärfva dig ditt bröd. Jag har af moderlig ömhet behållit dig i mitt hus. Men då du sjelf visat så föga systerlig ömhet, är det min vilja, att du redan i morgon begilver dig i tjenst, som jag skall skaffa dig Sara, slagen med häpnad vid den allvarliga tonen i modrens ord och kanske äfven inseende deras rättvisa, stod alldeles förstummad. Men Nelly, som torkat sina tårar, flög sin mor om halsen och sade: Söta mamma, var icke så ond på Sara. Det var alltsammans mitt fel. Om jag icke retat henne, hade hon icke blifvit ond. Hon menade dessutom icke så illa. Nej, min flicka, jag vet att du alltid är färdig öfverskyla Saras vanarter, men denna gång hafva de kommit i allt för klar dager. Sara måste bort. Det var sent på qvällen och den lilla familjen skiljdes åt. Mor Uila och Nelly gingo tårögda till sängs, men sofvo lugnt och små englar sväfvade i glada drömmars gestalt kring deras läger. Sara fick ej sofva för harm och kufvadt raseri, och hela natten tillbragte hon med uppgörande af tusende olika hämdeplaner emot mor och syster. Sara var en rifvande hushållsmenniska och mor Ulla hade dessutom så godt rykte för ordentlighet, huslighet och kunskaper i hvarjehanda, att det blef ganska lätt för Sara, att få kondition,, Hon blef antagen som en slags bättre piga hos enkebrukspatronessan Hjertlös, den rikaste person icke blott i ... utan äfven i hela trakten deromkring. Då Sara -tagit afsked af modren och just skulle begifva sig ur huset, hviskade, eller rättare, hväste hon, stående på tröskeln mellan gröna kammaren, och förstugan: För din skull måste jag nu lemna mina föräldrars hus; men, vänta Nelly, den dag varder kommande, då jag blir hämnad; då skall du med spott och hån drifvas härifrån., Med detta arga och hatfulla tilltal afklippte Sara den vänliga afskedshelsning Nelly förde på läpparne — och försvann.