Aftonbladet – 3 juni 1847, sida 3

om de ringa årliga afgifterna af föreningens medemmar kan erhålläs, men det deremot synes sanolikt, att de högst betydliga inkomster, som årlisen äro att påräkna för fattigvårdens bestridande i ufvudstaden, skola, om de, i stället för att, såsom wu är fallet, ingå uti en mängd spridda kassor, öfrerlemnas, tillika med föreningens öfriga inkomster, it en gemensam :förvaltning, blifva tillräckliga för oestridande af föreningens utgifter, så erbjuder sig öreningen att, till en början under loppet af ett ir, på sätt här ofvan finnes stadgadt, ej allenast ombesörja hufvudstadens fattigvård, utan äfven söka bereda arbetsförtjenst åt alla, som deraf äro i behof, emot det att föreningen får uppbära och disponera alla de inkomster, som för fattigvårdens bestridande i hufvudstaden under ett år äro att påräkna; börandes dock, på det hinder för bifall härtill ej må möta, sjelfva fattigkapitalfonderne fortfarande förblifva under samma förvaltning och ansvarighet som hittills. 414:0 I händelse detta erbjudande af vederbörande antages, börjas föreningens verksamhet från och med den 4 Januari 4848; men då det är nödvändigt att åtskillige förberedande åtgärder dessförinnan må kunna vidtagas, är det önskligt, att föreningens organisation måtte med det snaraste kunna tillvägabringas. 45:0 För granskning af föreningens åtgärder och öfverläggning om dess verksamhet böra fyra allmänna sammankomster årligen hållas, nemligen en uti hvardera af Januari, April, Juni och Oktober månader; och bör föreningens styrelse eller direktion minst en gång i hvarje månad, samt de serskilda styrelseafdelningarnes medlemmar en gång i hvarje vecka för enahanda ändamål sammanträda. Då jag nu vördnadsfullt underställer mitt förslag sällskapets upplysta pröfning, så vidt det rörer sjelfva bufvudsaken, bör jag tillika förklara, att jag åt redaktionen deraf icke egnat någon synnerlig omsorg, helst jag trott det vara lätt att finna en skickligare hand för utarbetande af de reglementariska föreskrifterne uti alla deras detaljer, så vida förslagets hufvudsyfte vunne bifall. Deremot är det min lifligaste önskan, att sjelfva idten måtte anses vara förtjent af uppmärksamhet och tillvinna sig sympatier, helst det är min innerligaste öfvertygelse, att, derest ett sällskap i hufvudstaden bildades i den syftning jag här antydt, detsamma skulle finna efterföljare inom öfrige delar af rikef, och Sveriges fleste fria samhällsmedlemmar snart blif a förenade uti ett gemensamt syskonförbund till motarbetande af det ondas tillväxt. MHäraf skulle uppstå en allmän anda af kärlek för det rätta och det sanna, hvaraf följden måste blifva sedlighetens tillväxt och brottslighetens aftagande, i samma mån värdet af en ofläckad heder komme att högre uppskattas, än timliga egodelar och yttre företräden; ja! den gamla svenska ärligheten, som under den sednare tiden synes hafva flytt utom Sveriges gränser, skulle säkerligen snart ht återvända, och å nyo blifva hem-mastadd i sitt rätta fädernesland. Stockholm den 29 Maj 1847. Robert Cederschiöld, Kansliledamot i Kongl. Fingvårdsstyrelsen.