VISITEN. EN TYP, TECKNAD AF JEREMIAS MUNTER. (Slut fr. gårdagsbl.) Den, enligt promemorian, nu i ordningen kommende visiten gllde generalskan de Bock på Blasieholmen. Också här togs emot, men i tamburen hängde endast en enda kappa, innan Kiliander kom dit. Vår vän steg in. Han passerade flera rum, utan att finna någon menniska; allt var tyst som i grafven, och den sparsamma upplysningen spred ett sömnigt sken. Kiliander gick vidare, och omsider i hvardagsförmaket, längst bort i ena ändan af den stora våningen, fann han generalskan, placerad i sin stora emmap, och en äldre herre i en fåtölj på andra sidan divanen, båda tysta som Egyptens prester. Kiliander gjorde en af sina ödmjukaste komplimenter, ty generalskan de Bock var ett mycket förnämt fruntimmer; men, hvad hände! komplimenten blef icke besvarad hvarken med ord eller åthäfvor. Förvånad bockade sig den nykomne gästen ännu en gång; men följden blef densamma. Då upptäckte han slutligen, att både generalskan cch den gamle herrn falit in i en djup slummer. Detta var också en variation af sällskapslifvet, ett ombyte af nöje. Hvad var väl nu att göra? Skulle Kiliander störa deras ljufva hvila, eller skulle han kanske genast smyga sig bort? Hvilket bryderi för en visit! Kiliander stannade vid det grannlaga beslutet, alt obemärkt återvända till rum met näst utanför hvardagsförmaket. : Här började ben hosta af alla krafter och skuffsde, med mycket bulier, en stol åt sidan, Derpå gick han, med tunga steg, inyo in till generalskan, och han fann sina bemödanden krönas med framgång, ty både den gamla damen och hennes visit vaknade, i detsamma Kiliander steg öfver tröskeln; nu blef hans bugning besvorad, fastän det skedde i sömnyrsel. Mycket välkommen, sade generalskan de Bock, sväljande en gäspning emellan hvarje ord. Jag och herr kammarridet sitta just nu och tala om tiders mouvement; hur var herr kammarrådets tanka om vår aristokrati?, pMan bör icke väcka björnan, som sofvern, sade den tillrågade med en ruskig mine. Mycket rigtigt, mina herrar, må man akta sig. ... Och dessa representationsreformer sedan; sanna mina ord, det går atdrig väl —