Aftonbladet – 2 juni 1847, sida 2

HERR LEONARD. Denne violinvirtuos uppträdde, såsom vi nyligen nämnt, för andra gången härstädes sistlidne måndeg. Hr Leonard hitkom obekant för få dagar sedan, och redan nämnes hans namn med odelad beundran, redan har hans talang blifvit en älskling hos hufvudstadens allmänhet, som dock under denna säsong egt nästan oafbruten tillgång till verkligen utsökta musikaliska njutningar. För denna utmärkta frsmgång har hr L. onekligen till en stor del att tacka sitt stora tekniska välde öfver instrumentet, sin starka, kärnfulla ton, sin regelmessiga stråkföring och öfverhufvud sin solida skola — men detelektriska välde, han utöfvar på åhörarens sinne, vinnes ej i någon skola: detta ligger i den rika fantasi, den lågande känsla, hvarur de bilder framgå, hvars lifliga färgglans så hänför oss; det ligger i den genialiska frihet, hvarmed han i flygten ordnar deras skiftande grupper, och som ögonblickligen försätter oss uti den poetiska sfer, der hans toner så gerna dväljas. Detta gäller förnämligast om br L:s behandling af den bekanta Karnavalen,; och då detta nummer såväl som hans öfriga (tvenne s. k. fantasier), såsom kompositioner betraktade, ega ganska ringa värde, så stadnade intresset odeladt vid föredraget. Detta vittnar ostridigt om genialitet hos hr Lceonard; dock tro vi, att dessa fantastiska lufvfärder i längden skulle blifva tröttande utan någon fast grund, utan stödjepunkt. Hr L. har gifvit lysande prof på sin ovanliga färdighet såväl som på sitt snille, men ännu icke på sin solida styl, sin djupare musikaliska intelligens, och vi hade önskat, att äfven från denna sida hafva lärt känna hans taleng. Åtskilliga känonare försäkra imedlertid, att hr L. äfven i detta bänseende eger en betydande förmåga, och ett dubbelt nöje kan man således vänta sig af den soir6 han gifver i morgon, då han, jemte Karnavalen m. m., äfven kommer att utföra första stämman i cn violinaqvartett af Haydn. Vi önske hr Leonardis nya företag allt deltagande från allmänhetens sida, och detta så mycket mera, som han med sin utmärkta talang äfven förenar denna anspråkslöshet, som så väl anstir den sanna förtjensten. —U— TSEERKSRPSS SER NT SD IKT SSE RENEE rna