Aftonbladet – 2 juni 1847, sida 1

VISITEN. N TYP, TECKNAD AF JEREMIAS MUNTER. (Denna lilla novell af en författare, af hvilken ett par föregående stycken vunnit allmänhetens bifall, kommer att upptaga ett par numror af vår följetong. Om vid pass åtta dagar följer Andra delen af Seton, af Carl von Zeipel.) Säg mig, blir du ej trött på din ensliga gång? Blir ej vägen dig lång, som så ofta du nött ? (Säng till Solen af Tegrer.) Menniskan är icke skapad för att lefva eremitens ensliga, inskränkta lif, det känner hvar och en af oss tydligt i silt eget hjerta. En stackars snigel kan hafva nog af sitt eget lilla obetydliga jag, och innesluter sig dorföre i sitt trånga, otillgängliga skal; men en menniska — det är dock herrligt att vara en menniska! — hon behöfver för sig en hel verld, hon lefver icke allenast genom sig sjelf; nej, hon lefver genom millioner andra, och hela hennes stora öfverlägsenhet grundar sig derpå, att hon, genom hvarje medmenniska eger ett medel att vidga sin sfer allt mer och mer, tills den slätligen famnar både himmel och jord samt låter henne ana det oändliga. — Samhälliyheten är hos menniskan en nalurlag, som, med don eviga, I gudomliga kärleken till medelpunkt, sammanhåller hela skapelsen, koncentrerar den i en enda känsla och förer den åter till sitt högsta l! ursprung, Sambhälligheten uppdrifver våra egen-l: skaper till deras :fullkemligaste potens oeh,l! tvertigenom alla kifvets strider, bereder den en wg för husets spridande och sanningens seger. )