Aftonbladet – 2 juni 1847, sida 1

XV , Iden tilltalade, kongl. sekreteraren Kiliander; I likväl måste jag göra denna uppoffring; jag är jupplagen af högst vigtiga engelägenheter. Hvad kan vara angelägnare än dricka kaffe (och gå på operan? invände den unga militären. Att sörja både för sin kropp och för sin själ, det är att uppfylla sina skyldigheter som ;menniska, och sjelfva naturrätten ålägger oss att uppfylla ingångna förbindelser, det vill med andra ord säga, att icke bryta ett godt lag. Samtlige bröderna instämde i denna deduktion och förklarade, att Kiliander, genom sina revolutionära åsigter, förverkat sin frihet och vore deras finge. Men alla försök att qvarhålla honom, både de vältaliga och handgripliga, voro likväl fåfänga, ty han bedyrade envist, att de mest fvingande omständigheter nödgade honom att afstå från sina bästa vänners sällskap, hvarföre han, som orden föllo sig, omed blödande hjertar knäppte igen sin rock och tog afsked: Medan de unga, glada vännerna styrde sin muntra färd till pappa Berends,, ilade Kiliander med stor skyndsamhet genom gator och gränder och befann sig snart nog hemma sina rum. Här syntes han, några ögonblick efter sin hemkomst, sedan han först insvept sig i en beqväm rysk nattrock, vandra af och an öfver golfvet med händerna på ryggen och försjunken i djupa tankar. Man skulle nu kunnat jaga den gode kongl. sekreterarn för ex djupsinnig filosof. Nå ja, hvarför icke! Kiliander var ilosef han också, rätt så gedt som vi amIra, ty filosofer äro vi ju alla nu för tider, mm än våra systemer peka åt olika håll evh