Aftonbladet – 2 juni 1847, sida 1

— 2 SSSK värdt alt hänga fast sig vid reflexioner; nog al vi äro bildade, och lefva i visiternas tidehvar — det är tungt, det är hårdt, det är mödo samt; men att klaga är mannen ovärdigt, de är åtminstone i detta fall Oarligt..........-. En ovädersdag i början af vintren hade några junga män intagit sin middag tillsammans hos Ryssviks, och sedan de på ett sält, som anstår infödda Svenskar, uppfyllt aptitens fordringar, stodo de nu färdiga att åter aflägsna sig. Hvyar tusan f-n skola vi nu göra af eftermiddagen ?, frågade en af bröderna. Vi taga vårt kaffe och ett glas punsch hos Pappa Berends, föreslog en annan, en ung militär, hvilken röjde tydliga anlag såsom anförare. Och sedan ? Sedan gå vi på operan och höra på lilla Ebeling i Trollflöjten. Och sedan? Sedan supera vi hos Berggren. Och sedan ? . Sedan upphöra vi att agera en corps och i spridd ordning, eller oordning, får hvar och en sköta sig sjelf, det är bäst förenligt med den allmänna taktiken och bör leda till det vackra indamålet, att skaffa sig en ljuf hvila efter en glad dag. En avant, messieurs! Förslaget är lockande, inföll en tredje af vännerna, en ung man med godt utseende och en elegant paletot; men ty värr måste jag, för nin del, försaka dessa nöjen För tusar, bror Kiliander!) ropade flera röter; shar du hjerta att bryta loget? Def är, på mein ära, påkostande, försäkrade