.— I anledning af de sednaste förändringarna inom den fransyska ministeren läser mani engelska tidningen The Times följande, såsom 0ss synes, ganska väl träffade karakteristik öfver den fransyska politiken eller systemet under Guizots minister. Denna artikels innehåll kan vara skäl att rekommendera till hågkomst hos Minerva, som nyligen så mycket upphöjt Guiza, fastän hon som ett beskedligt barn tiger vid påminnelsersa om hvad denne minister yttrat i representationsrågan, i afseende på klassval. The Times yttrar sig sålunda: Guizot har under sju år knappt gjort ett enda försök, att i ministeren inkalla en man at förtjenst och öfverlägsen duglighet. Synbarligen har han föredragit att låta kronans val träffa män med ringare anspråk: män, uti hvilka han skulle finna snarare beroende följesvenner, än bundsförvandter och kamrater af makt och inflytande. Hans poltik afsåg icke blott segren öfver motståndarne, utan äfven att utesluta all medtällan; och, i likhet med andre stalsmän af samma stolta cch sjelftilräckliga natur, kar ban aldrig ansett sig säkrare om segren än när dunaa berodde af honom tnsam. Men denna han: vana att räkna på sig sjetf har skadat ministeren cech uppretat det konservativa partiet. Man har rnemligen sett, att en efierapande medelmåtta och den passiva lydnaden säkrare fört GIL lyeka ceh äreställen, än talangen och en obiroende karakter. Do nya utnämningar, Guizot utverkat, hafva skett bland män af underlägset hufvud, understundom bland personer af r nga moraliskt värde. Sidant har haft till följd, att part:ets esne uppåtsträfvande medlemmar förakta de grundsatser, regeringen häruti röjt, öppet uttala sin missbelåtenhet med den ministere, de tjena, och troligtvis skola förkorta dess tillvaro. Den ställning, chefen för de franska konservativa intagit till sitt