TGS Uuadl avt LeTRg SUS UTSE) BLEVE IVEN hundra personers årliga bidrag bestående, under en ur föreningen vald direktions styrelse ställda inrättningars uppkomst och oafbrutna framgång. Industriföreningarne nmppkommo småningom äfven här i Norden. Ar 4838 blef i Köpenhamn Danmarks industriförening inrättad. Den har dels genom anställda industriexpositioner, dels genom uppmuntringar och belöningar, men i synnerhet genom sina söndagsskolor för industriidkares äldre och yngre arbetare, visat sin utmärkt gagnande inflytelse, förnämligast derigenom, att vetenskap och konst af sitt öfverflöd välvilligt tilldelat den lärgirige arbetaren grunderna till all industriel utkomst: ordning, kunskap och konstfirdighet. Genom personlig närvaro, har jag ofta haft den glädjen att omedeibart få följa de ständiga framsteg i yrket, större delen af dessa föreningar beredt industriidkarne sjelfve, och ,de fördelar, hvilka deras arbetare hemtat från undervisningsanstalterne. Aldraminst på detta rum skulle det kunna anses vara behöfligt att vidröra våra svenska industrioch slöjdföreningars uppkomst och fortsång, emedan alla dessa omständigheter förmodligen äro väl bekanta. Jag torde dock få för minnet framkalla, hurusom sju år förr än den danska, eller år 4834, svenska industriföreningen var påtänkt, och att den året derpå (48532) blef organiserad, så att den kunde träda i verksamhet, samt att den svenska slöjdföreningen, vid hvars allmänna årssammankomst i dag inhemska industriangelägenheter afbandlas, i början af Oktober månad år 1843 antagit sina stadgar. De ganska tillfredsställande resultat, som denna förening inom sin skola nyligen framlagt för allmänheten, berättiga till de bästa förhoppningar, under det de vittna om styrelsens och lärarnes omsorgsfulla vård, nit och skicklighet. — Ien af rikets större städer, Götheborg, hade redan år 4838 ett förslag till en slöjdförening blifvit framstäldt; men först i November månad 18414 sammanträdde några vänner af konst och slöjd, för att stifta en konstoch slöjdförening, som med sig associerade några hundra ledamöter. Expositioner af konstverk och slöjdalster, bortlottning af taflor och andra konstprodukter, bekostande af elevers undervisning vid en ritskola m. m., utgjorde föremålen för denna förenings. verksamhet, tills den mot slutet af nästlidet år 4846 införlifvade sig med den då inrättade slöjdföreningen, hvars bemödanden hafva för afsigt att åstadkomma den nytta för industriidkarne och deras arbetare, som tid och omständigheter kunna medgifva, äfvensom att, i samverkan med svenska slöjdföreningen, bidraga till gagn för ortens industri. Sverse har således sedan år 48314 egt fyra föreningar till industriens befrämjande, af hvilka tre ännu existera. Hos dessa föreningar synes industri-idkaren, i vissa fall, kunna söka och vinna kunskap, upplysning och skicklighet. Våra redan länge i verksamhet varande och framdeles sannolikt till antal ökade teknologiska undervisningsanstalter och slöjdskolor medgifva en än mer vidsträckt industriel bildning. Den är dock icke tillräcklig, utan bör fullkomnas genom besök i främmande länder. En industri-idkare, som blott inom sitt fidernesland, i sina arbetsrum, utöfvat sin industrigren och tagit kännedom endast af närmast omgifvande yttre förhållanden, lärer ej kunna göra anspråk på den vidsträcktare erfarenhet, som yrket fordrar. Han liknar en byggmästare, hvars konst inskränker sig till blott en enda byggnadsstil och indelning. Han stannar villrådig och utan sakkännedom, då han nödgas följa en annan ordning vid utförandet; och den, för hvars räkning arbetet skall verkställas, får dyrt betala misstagen. Industri-idkaren bör således, genom besök i andra länder, icke blott söka att tillegna sig ett förbättradt arbetssätt, utan synnerligast inhemta det bättre användandet af materialierna, det smakfuilla i arbetets utförande, konsten att begagna rätta tiden för inköp af godt material till lägsta pris och försäljning af de färdiga artiklarne då de bäst betalas, taga noga kännedom af seder och bruk, låta varna sig af misstagen och det förderfliga, men taga sig till föredöme det goda, det förmånliga och det hedrande i uppförande och handlingssätt. Industriidkaren vinner sålunda både i arbetskraft, skicklighet, beräkningsförmåga, sedlighet och redbarhet. Genom en så inhemtad erfarenhet af främmande länders förhållanden i en eller flera industrigrenar, försvinna småningom hos den i hemlandet förr stillasittande industri-idkaren de mindre förmånliga vanorna-och intrycken af omgifvande, för honom då kanhända mindre märkliga egenheter; med ett ord, han utbildar sig sjelf till egen förmån och andras belåtenhet. En sådan bildning bidrager att småningom borttaga ensidigheten, qvarstannandet vid äldre arbetssätt och på den grad af arbetsskicklighet, som hindrar alla förbättringar, då det gynnar det förderfliga qvarståendet på en och samma punkt. -Utan att besöka andra länder, vinner den större industri-idkåren dessutom icke den vidsträckta öfversigt af sådana egenskaper. som nödvändigt fordras för en i vår tid mer än tillförene nödig fullkomlighet i hvarje industrigren, och som bereder möjligheten, att under olika skiften bibehålla produktens anseende och förträfflighet. Vårt land kan med tillfredsställande belåtenhet framvisa icke få exempel på industri-idkare lika högaktade som välkända, hvilka, meg öppmärksamhet iakttagande framstegen uti andra länders industri, genom ofta förnyad personli; närvaro, steg för steg följa de nu för tider med ovanlig soabbhet sig utvecklande förbält ringarne: — Pa mina, sedan några femtal å tillbaka, ibland årligen, ibland hvartannat å Tyskland, Frankrike och Eng