BLANDADE ÄMNEN. — ELEKTROPNEVMATISK JERNVÄG. Denna uppfinning åsyftar att bringa den så ofta omtalade atmosferiska jernvägen till praktisk brukbarhet. Patenter derpå hafva nyligen blifvit uttagna i England, af Taylor och Conder. De berömda machinbyggarne Dolfus och Saladin i Möhlhausen, mekanisterna Bursill och Williams i London, professorerna Borgnis och Balbi i Pavia, Cristoforis och Magrini i Milano, direktören för belgiska museum i Brässel, Jobard, m. fl. arbeta på utförandet af den nya ideen, hvilken tros låfva framgång och anses för det enda medlet att med säkerhet använda den så kallade almosferiska jernbanen. Den praktiska inskränknivgen af denna härrör från oumbärligheten dervid af en långsåt banröret gående spricka, genom hyilken föreningen åstadkommes mellan den inuti röret medelst lufttryck af fasta ångmachiner fortdrifna kolfven och de på banan af kolfven medsläpade vagnarne, samt från den nästan oöfvervinneliga svårigheten att täta denna långa spricka på något varaktigt och för billig kostnad tillgängligt sätt. Men att man i England, oaktadt den ringa förhoppningen om detta teckniska problems lösning, i s. många år fortsatt försöken dertill med oerhörda kostnader, det härleder sig ifrån den der allmänna öfvertygelsen att ångvagnar äro jernvägsinrättningens och jernvägsbolagens förderf, och att hela detta kommunikationssätt icke kan nalkas fullkomligheten, innan man på ett eller annat sätt lyckats umbära ångvagnar och kan fortdrifva jernvägsforor med tasta machiner, fördelade på vissa afstånd utmed hela jernvägslinien. Det är detta ändamål som åsyftas med den atmosferiska jernvägen; och för att lyckas med denna, är det som man nu fått det infallet att anlita elektriciteten. Den nya uppfinningen åsyftar att medelst elektromagnetism förena en jernvägsfora med en drifkolf, som löper inuti ett öfverallt slutet rör, långsåt en jernbana. Kolfyen, eller någon del deraf, skulle för detta ändamål förfärdigas af smidt jern, som kan fasthållas af magnetkraft, och fasthållandet åstadkommas af en på första vagnen medföljande elektromagnet, med dertill hörande elektrokemiskt batteri. Magnetkraften skul!e sålunda träda i stället för den materiella föreningen. Man har redan utrönt, att den elektromagnetiska kraft, som genom röret skall verka på kolfven, kan fås tillräckligt stark, och att det t.:ex. icke möter någon svårighet att emellen kolfyen inuti röret och elektromagneten utanför detsamma tillvägabringa ett sammanhang, som icke lösslites af 400 kilogrammers kraft (2 ; skeppund viktualievigt), hvilket anses nog för fasthållandet af en ganska stor jernvägsfora. Men äfven vid denna idås praktiska tillämpning har man stött på ett hinder, som hotade att göra den oanvändbar: dragningen emellan elektromagneten och kolfven tryckte nämligen denne så hårdt emot kolfvens insida, att friktionen blef ofantlig och nötningen i förhållande derefter. Detta hinder har nu Jobard aflägsnat på ett ganska lyckligt sätt; han fördelar den elektromagnetiska kraften emellan ett eller flera par vid första vagnen fastsittande elektromagneter, men hvilka verka på diametralt motsatta punkter af kolfven. Denne fasthålles lika starkt af den fördelade, som af den ensidigt verkande kraften, men sjelfva dragningen blir ej mera ensidig, utan lika stor åt moisatta: sider af röret, hvarföre äfven kolfvens tryckning emot detta alldeles försvinner, och friktionen med detsamma. — Exproston. Vid Coquenardgaton i Poris inträffade den 23 sistlidne April en häftig explosion, lik skotten af flera på en gång aflossade kanoner, hvarpå följde. ett regn af tegel, sparrar, gipsstycken, jernstänger m. m. Orsaken var en ångpanna, som sprungit i en fabrik, tillhörig en tysk vid namn ötoltz. Alla fyra väggarna jemte taket hade blifvit örstörda. Lyckligtvis skedde explosionen under det la arbetarne voro frånvarande för att spisa middag. å att icke någon skadades mer än ett barn, som räffades af nedfallande tegelsten, dock icke särdeles arligt. Man hittade tegelstenar. på betydligt afstånd rån platsen, hvilka blifvit sturgade öfver ö—6 Våvingar höga hus.