Aftonbladet – 31 maj 1847, sida 2

HERR SCHUBERTHS ANDRA KONSERT. Det finnes utan tvifvel få musikaliska instrumenter, som så väl egna sig till det på en gång mest olikartade och mest bestämda uttryck, som violoncellen. I de högre regionerna bor sången — den jufva försmältande tenorens silfverton; i djupet den jugna kraften, det majestätiska allvaret, och mellanlonernas mindre skarpt markerade karakter bildar en förmedlande länk mellan de båda kontrasterna. Men denna flersidiga karakter hos violoncellen fordrar ock en flersidigt utbildad förmåga hos den arlist, som egnat sig åt detta instrument: är han blott sångare, utan välde öfver instrumentets enerviska sida, så urartar hans lyrik lätt till en viss koketterande sentimentalism. som ilängden blir tröttande; kraften åter öfvergår snart till råhet, då den saknar gratiernas förädlande inflytande. Behaget och kraften måste genomtränga, mildra, stärka hvarandra, och blott den, som i sitt spel förmår åstadkomma detta, kan man kalla mästare öfver detta svåra instrument. Sällan får man höra en så qvalificerad violoncellvirtuos, och troligen har sedan B. Rombergs tid ingen i detta afseende uppenbarat ett så utbildadt mästerskap som Carl! S-hubterth. En konsttalang är ännu ej mångsidig derföre, att den eger flera olikartade egenskaper; han är det först då, när de, ehuru olika, ändå barmoniera med hvararandra, när de, oaktadt sin ömsesidiga kontrast, likväl sammansmälta uti en gemensam grundton. Ty konstens bestämmelse är att sammanbinda, ej att söndra, och den lyckade lösningen af detta problem är måhända det mest utmärkande drag i br Schuberths konstnärsskap. Man finner uti hans spel en innerlig känsla jemte cen storartad energi, liflig fantasi bredvid objektiv förståndsklarhet, och alla dessa elementer ega ett gemensamt drag uti den fasta manliga hållningen, samt finna sin föreningspunkt i den åder af poesi, som genomgår det hela. : Uttrycket uti hr S:s föredrag är sannt och ädelt, ehuru det icke alltid bär prägeln af en individuell egendomlighet, och likså är hans styl fullkomligt fri från allt hvad man kallar mantr. Att realisera sina musikaliska intentioner blir honom möjligt genom hans sällsynta tekniska fulländning: en fullkomligt ren intonation, en ovanligt långt uppdrifven färdighet eger han ej mindre än en förträfflig stråkföring och en serdeles ren ton, utmärkt isynnerhet för sin gedigna volym och för öfrigt mäktig alla skiftningar, hvilka ännu höjas genom den ypperliga beskaffenhet af sjelfva instrumentet, en äkta Guarneri, såsom vi hört sägas. Konsertgifvaren utförde denna afton blott saker af egen komposition, med undantag af Franz Schuberts Ave Maria. Hans violoncellkonsert röjer den erfarne orkesterkännaren och eger intressanta, fast icke egentligen originella motiver, dock äro dessa i synnerhet i Rondon måhända ej tillräckligt utvecklade. Hr Schuberth gaf pjesen med ett storartadt föredrag. hvari han tillika inlade en rik mångfald af nyanser. Det hela frambringade stor effekt, hvartill ock åtskilliga ypperligt utförda praktkadenser ej litet bi