Aftonbladet – 29 maj 1847, sida 2

— AA ÄR Tvenne betjenter inkommo i detsamma och aflemnade askarna. . . Charlotte hade ej selt sin brudklädning, visste ej en gång af hvad tyg den var, blott att den var förfärdigad i Paris. Nyfiken upplyfte hon locket, och hon blef alldeles förbländad... Så präktigt tyget och så rika broderierna voro, kunde de dock ej mäta sig med de dyrbara denteller, af hvilka engageanterna och garneringen kring bröstet bestodo. Hon skrek till af förvåning och glädje. Den är ock,) så besvarade en välkänd röst hennes utrop, förfärdigad efter det klädningsmönster, hvarefter hertiginnan af Noailles lät göra den, som hon bar på sin brölopsdag. Du här, min älskade Antoine !, utropade Charlotte med attryck af den innerligaste hänryckning. Kommerserådinuan kom sig ej för att säga något, så bestört blef hon. Med kammarjungfrun, som nästan -omärkligt runkade på hufvudet; förhöll det sig på samma sätt. Ja, min älskade! svarade grefven. Jag ville sjelf visa dig några dyrbarheter, som gå i arf inom vår familj.. Han upptog nu ur asken -ett mycket grant fodral, och ur-detta, först en liten krona af diamanter, icke just så stora, men af ett ovanligt klart vatten. Denna juvelkrona erhöll min farfars mor af drottning Christina såsom brudgåfva, och bäres sedan led från led endast af grefvinnor Adelheim ... Derefter upptog han ur samma ask ett oskattbart äkta perlband med diamantlås ... MEn present, sade han, ptill min farfars far, under trettioåriga kriget; af en tysk furste, hvars lif han räddat. De är äfven ett familjsmycke, — Så fortfor han att berätta de dyrbarheters historia, dem han under tiden förevisade, och yttrade slutligen den ön: skan, att hans älskade Charlotte ville bära de vackraste a dem på denna-sin bröllopsdag. Derefter försvann en god stund af morgonen under jol ler och smekningar. Sedan den första förstenande bestörtningen vidgrefven oförmodade ankomst gått öfver, hade fru kommerserådin nan flytt in i sitt rum, och betagen af ångest kastat sig sin länstol.