Aftonbladet – 29 maj 1847, sida 2

ägts. cch sjöfartsfonden för införde skeppsinventarier, som blifvit använde vid utredningen af här i riket för utländsk räkning nybyggda fartyg, utgjort: lår 4843 för ett fartyg 404 rdr bko, 41844 för 3 fartyg 2,087 41845 för ett lika antal 2,389 och 1846 för 5 fartyg 2,3357 o men frågan om lämpligheten att bevilja den ..af sökanderne gjorda underdåniga anhållan beror, enligt kollegii tanka, icke egentligen på det nu omnämnda förhållandet, utan derpå, om medgifvandet af en sådan förmån skulle kunna bidraga till svenska skeppsfartens större utveckling och förkofran, utan att andra, lika vigtiga, inhemska näringars fördel derigenom komme att uppoffras. : Då kollegium nu går att yttra sig i fråga. om beviljandet af tullfrihet för inventarier till första utredningen af fartyg, som här i landet byggas för svensk räkning, blir det nödigt, att i korthet framställa de stadganden, som på de sednare åren blifvit gjorda i afseende å tullumgälderna för de förnämsta till fartygs förbydning och utredning erforderliga artiklar, jemte några uppgifter om förhållandet med svenska handelsflottan och vissa inhemska tillverkningar under samma tid. De ifrågavarande artiklarne äro förhydningsbleck och spik; ankare och kettingar; tågvirke, segel och segelduk. Genom 1830 års tull-taxa blef införseln af kopparbleck och gjuten koppaerspik först tillåten mot en tullafgift al 50 rdr bko för skeppundet. Penna tullbestämmelse bibehölls i 4835 års taxa, men blef genom Kongl. Maj:ts nådiga Förordning af den 9 November 4258, för kopparbleck och spik till fartygs föhydning, nedsatt till 46 rdr 32 sk. pr skeppund och tolagen till en tredjedel. Genom 4841 års tulltaxa nedsattes tullafeiften för dessa varor ytterligare ill 8 rdr 46 sk. pr skepp., utan att en motsvarande förminskning af tolsgen då ägde rum. Sedermera har icke någon förändring skett i detta afseende. — Införseln af marir-metall blef genom tuli-tåxorna af 4835 och 4844 tillåten, mot en afgift af 50 af varans värde, och denna bestämmelse i 48435 års taxa bibehållen samt utswäckt äfven till andra kompositioncr, i form af bleck eller spik, till förhydring af fartyg. Ankare tillätos först till införsel genom 48535 års tull-taxa, emot en afgift af 42 rdr 24 sk. för skeppundet, och tullen derå nedsattes genom Kongl. Förordningen af den 9 Nov. 4838 till 6 rdr samt tolagen till hälften af dess förra belopp. Dessa bestämmelser fortfara ännu att vara gällande. — Införseln af kelltugar blef likaledes först tillåten genom 4855 års taxa, mot en tull af 42 rdr 24 sk. prskeppund. Denna afgift nedsattes genom den åberopade Kongl. Förordningen af år 4838 till 6 rdr för kettingar med länkjernets diameter af 45; tum och derunder, samt vill 4 rdr 24 sk. för de högre måtten, och tolagen förminskades till hälften af dess förra betopp. Genom 4844 års tull-taxa gjordes häri den förändring, som fortfarande är gällande, att tullen bestämdes ti!l 3 rdr pr skepp. för kettingar med länkjernets diameter af V, tum och derunder, till 3 rdr, då den var öfver 7V; till och med 47; tum, samt till 4 rdr 24 sk. för gröfre dimensioner. Tullen för tågr irke, som förut var förbjudet till införsel, har sedan år 4838, då tullen på hampa nedsattes från 4 till 4 rdr pr skepp. och tolagen minskades till en fjerdedel, varit oförändradt bestämd till 36 sk. för 4 lisp. eller 45 rdr för skeppundet. Tillåtelsen att införa segelduk gafs först genom 4835 års tull-taxa, då afgiften derför utsattes till 8 sk. pr aln. Den blef sedan, år 4838, minskad till 6 sk. och tolagen nedsattes till tre fjerdedelar. Efter tulltaxorna af åren 4844 och 4843 har införselsafgiften utgjort 6 sk. för skålpurdet och tolagen utgått med , af det i allmänhet stadgade beloppet. Tullvärdet var för 4 aln 24 sk. och är för 4 skålp. 30 sk. bko. Nya segel voro ännu enligt 1835 års tull-taxa i allmänhet förbjudna till införsel och. endast tillåtna då svenska fartyg varit nödsakade att, i bevisligen förlorade segels ställe, dermed förse sig, i hvilket fall och då de vid hemkomsten funnos obrukade, 40 procents införselstull för dem skulle betalas; men genom 4858 års kungörelse blef införseln af nya segel, utan inskränkning, tillåten mot en afgift af 23, af varans värde. I tull-taxorna af 4844 och 4845 infördes härom det stadgande, att tullen skulle besltämmas efter den på väfnaden, hvaraf de bestodo, med tillägg af 40 procent. Genom kungörelsen af den 9 Nov. 4838 blefvo äfven söjdevaier, i tull-taxan ej specificerade, hörande såsom. inventarier till fartygs byggnad, tackling och utrustning, men ej hänförliga till husgerådsaker celler beklädnadsrersedlar, tillåtna till införsel mot 40 V, tul!, och derjemte stadgadt, att om sådana ärtiklar inom riket icke tillverkas, eller till mindre godhet åstadkommas, eller icke utan hinder och tidsutdrögt kunna erhållas, må desamma, efter särskild anmälan, införas mot en tull-afgift af endast 5Y,, hvilket stadgande ännu gäller. I närmare Sammanhang med den nu förevarande frågan stå de särskilda föreskrifter, som tid efter annan blifvit meddeldta, för att derigenom uppmuntra och underlätta nybyggnad af fartyg här i landet. Redan i underrättelserne till 4826 års tulltaxa förekommer det stadgandet, aw inom riket byggda fartyg, som för utländsk räkning köpas och utföras, skola pjuta helfrihet för de varor, som med dem första gången utskeppas. Detta stadgande har allt sedermera fortfarit och är ännu gällande. Under någon tid var det dessutom vanligt, att Kgl. Maj:t genom särskilda nådiga resolutioner beviljade dem, som armälde sig vara sinnade att låta bygga nya fartyg, tullfri införsel af alla väsentliga, för fortygens utredning erfoderliga effekter, och i kungörelsen af den 9 Nov. 4838: förklarades ägare af fartyg till minst 40 lästers drägtighet, som på svenskt skeppsvarf nybygges, berättigad att, sedan fartyget kommit i fullfärdigt skick och sådant inför generaltullstyrelsen blifvit styrkt, få, på tillika der skeende anmälan, tillgodopjuta 23 proc. restitution å belöpande tuliumgälder för de skeppsförnödenheter, com ägaren geenem behöriga intyg visar hafva varit till fartygets tackling och utredning använde och för slikt ändamål från utrikes ort införde. Så väl i 4244, som 4245 års tulltaxa har föreskriften härom blifvit intagen med det tillägg, att när varor af ifrågavarande egenskap införas ull riket för att användas till fartyg, som för utländsk räkning å svenska skeppsvarf byggas, eller såsom nya till utlänning försäljas, böra vid godsets ankomst derför erläggas stadgade införcse!csafoifter: men vid det ni hveoda fartrocete nt