Aftonbladet – 28 maj 1847, sida 2

rr — — — TJUGUÅTTONDE KAPITLET. ; Kronor och girandoler voro redan tända, minsta vrå i: Aspelundska -palatset strålade af ljus; och ännu hade Charlotte icke hunnit inlögga alla sina attrapper. Men klangen al de dagligen hörda Adelheimska bjellrorna fördubblade brådskan och gjorde, att hon inom få ögonblick slutade: Hon ilade då till förmaket, der ett temligen talrikt sällskap af grefvens bekinta voro församlade. De främmande fruntimren bestodo likväl blott af öfverstinnan ooh hennes dotter. Det var i dag grefvens. beau jour. Kungen hade visat sig ovanligt nådig emot honom. Hans Majestät hade sett honom på sista repetitionen till Gengis Chan ifrigt täla med fru Agucti och skrattande brytt honom: Akta er, gref Adelbeim! har ni glömt, att ni om några dagar skall stå brudgumme. Vänta ni! Jag skall bli er förrädare, och när grefvinnan presenteras, skall jag berätta henne allt. Grelfven sväfsade ännu i sjunde himmelen. Han var således högst pratsjuk, och kunde omöjligt upphöra alt tala om den nya tragedien, som man snart skulle få se på dramatiska teatern. Charlotte, som mer och mer fann sig road af litterära samtal, frågade hvad pjesen hette. Gengis Chan!, svarade grefven. Af Voltaire ?n Riktigt, min nådiga! svarade en annan af sällskapet. vÄter man tåcke med sked eller gaffel?, frågade kommerserådinnan, som föreställde sig att det var en ny rätt. Sällskapet var nära att utbrista i ett gapskratt, som likl väl endast röjde sig i halfqväfda nysningar. Kommerserådet, som gissade att det var namnet på en person, satte sällskapet i ej ringa förlägenhet, då han begärde veta, hvilken och hvad Gengis Chan varit eller vore ,; för en man. I Den tiden hade en grof okunnighet, beledsagad af förakt jför alla bokliga konster, börjat insmyga sig hos de högre stånden; alltså kunde ingen af de närvarande besvara frå1 gah, Och derås skratt åt kommerserådinnans enfald var på ett lysande sätt -hämnadt.! — s