Aftonbladet – 26 maj 1847, sida 3

före Schuberth någon konstnär vunnit ett sådant bifall, hvilket tyckes bekräftas deraf, att han derstädes inskördade 20,000 gulden. i I April 4835 gick Schuberth från Rotterdam till London; der voro på den tiden ännu violoncellisterne Knoop och Belgiern Servais — det var för öfrigt ett stort öfverflöd på artister i London — och så fogade det sig så, att alla tre violoncellisterne en och samma afton blefyo inbjudne till en hofkonsert i S:t James-palatset. Täflingsstriden emellan de tre virtuoserne intresserade i hög grad den musikaliska verldeh i London; allmänt var man spänd på utgången af hofkonserten, och Schuberth bestod den lyckligt; isynnerhet blef hans herrliga fantasi öfver holländska visor upptagen med mycket bifall. Schuberth lemnade London i början af Juni, och, efter att hafva återkommit till Hamburg, plägade han det mest vänskapliga um gänge med Bernh. Romberg, som blef så intagen af honom, att han oftå personligen inbjöd och af hemtade honom, för att förespela honom hans nya kompositioner — hvilket hade ett högst välgörande inflytande pä Schuberth, så väl som konstnär som menniska. å I September 4855 anträlde Schuberth en resa till Ryssland. I Riga behagade han så, att han kunde gifva åtta konserter under stigande bifall. Derifrån utbredde sig hans rykte till Petersburg, der han, knappt anländ, af dåvarande generalmusikdirektören Cavos erhöll inbjudning att ge konsert i kejserliga operahuset. Huset var öfverfullt och bifallet afgörande för den unge konstnären: han blef flere gånger framropad och den kejserliga direktionen erbjöd honom ännu samma afton engagement med ett betydligt årligt honorarium — 3000 rubel bko — under tillförsäkran om 2000 rubel pension efter 10 tjenstår. Schuberth antog anbudet, sedan trenne månaders permission årligen blifvit honom beviljad. r ifrån år visste nu Schuberth att på denna plats alltmer tillvinna sig sina förmäns tillgifvenhet och aktning, äfvensom den musikaliska publikens gunst, så att han redan på tredje året blef utnämnd till musikdirektör vid det kejserliga universitetet och lärare vid den kejserliga Rättsskolan. Dessutom blef han utnämnd till hedersledamot af philharmoniska föreningen. Sedan mer än 42 år tillbaka befinner sig nu Schu berth i Petersburg, och njuter så välsom menniska som konstnär den allmännaste aktning. Hvad han åstadkommit som komponist, det utvisa hans kompositioner, hvilka hållas i högt värde af de få virtuoser, hvilka äro i stånd att spela dem; den förebråelsen måste imedlertid göras Schuberth, att ban skrifver sina solosaker för svåra, och sjelf derigenom försvårar för sig vägen till popularitet. För att ändtligen antyda den ståndpunkt Schuberth intager som konstnär, så torde han i hvarje afseende vara att jemföra med Vieuxtemps, då han med denne har mycket gemensamt. Likasom denne besitter Schuberth bravour, en jemn utbildning af det techniska, en ganska skön, full och kraftig ton, en stråkföring som kan tjena som mönster, med ett ord, hos honom finnes allt, som kan fordras af en virtuos af första rangen; hvartill ännu kommer att han utmärker sig genom ädel känsla och ett själfullt, eldigt föredrag. se de