Aftonbladet – 26 maj 1847, sida 3

Vid första ljudet af sången sprungo de båda pigorna upp ur sin fållbänk. Annan dags julmorgon var den enda på året, som ej deras matmoder väckte dem; ty, trogen Skriftens ord, vidmakthöll hon annars ständigt Syrachs bud, att en god hustru bör vara den första uppe och den sista i säng; men denna enda morgon brukade hon ligga stilla och åhöra sången. En af pigorna fyllde med friskt öl den stora, hvita, af enträ laggade stånkan; de öfriga traktamenterna stodo från gårdagen ännu qvar, liksom hela helgen igenom, på det rikligen dukade julbordet. Den andra gjorde hastigt eldispiseln, och öppnade förstugudörren. Dermed var särdeles brådtom, ty i motsatt fall hade Staffansmännen tillagt: Få vi inte bränvin i våra krus, Hollt dig väl folan min... Så slå vi edra fönster ut Allt vid den ljusa stjernan ... Nu ingingo de deremot i förstugan och uppstämde en nyare julvisa: Goder morgon, goder morgon, båd herre och fru! :,: Husbonde, matmoder, var lustiga nu! :;: Vi önska eder alla en lycklig god jul :;: Ifrån alla olyckor bevare er Gud! :;: När Frälsarn var födder i Bethlehems stad :;,: De englar, de sjöngo: Var lustig och glad! :; Denna visan af Österlandet lik stjernan upprann, :,: Som lyser oss alla ur synd och ur skam. :;: Denna stjernan, hon är nyer, som lyser på skyn 5 Hon lyser oss alla ur otro och synd :,;: Ack, Gud gifve, vi fick följa den stjernan i dag! 3: De englar, de sjunga: Var lustig och glad! :;: Vid afhörandet af detta gudfruktiga återljud ur folkets eget hjerta hade aldrig gumman Flodman eller bennes fromma gubbe kunnat återhålla sina tårar. Den enkla sången förekom dem så högtidlig, som en psalm i kyrkan; de erinrade sig dervid sin oafbrutna husliga sällhet och lycka. Båda uppsände nu varma böner för sin älskade Albertina, som inkom i deras kammare redan under de första versernas afsjungande. Vid de orden i den andra julvisan: Vi önska eder alla en lycklig god jul! knäböjde hon vid sidan af de gamles säng. De stackars sångarne hade förut i sin välmening purprat den unga brudens kinder med den versen i Staffansvisan, der det säges: t året, då vi komma igen, Står det en vagga vid ungmors säng. Den allmänt älskade Albertina skulle ju i dag stå brud; och hvad var då naturligare, än deona önskan! Med sitt