Aftonbladet – 22 maj 1847, sida 3

myndigs förmögenhet utgifvas, sakna laga kraft och I verkan. Härefter voro alla böner och löften från -Idottren och älskaren förgäfves. Fadren återtog sitt redan lemnade bifall. Till tredje person angaf han såsom skäl, att han icke ville, det dottren gifte sig uti arresten, hvilket imedlertid, såsom genast svarades, ingalunda skulle kommit i fråga. Under processen anmärktes, att en dylik casus laldrig inträffat i Rhenländerne, och i hela FrankTrike allenast fyra gånger, men då under mycket försvårande omständigheter. Ibland allmänheten gaf sig mycket missnöje med Ifadren och lifligt deltagande för de älskande tillkänna. — Juryn frikände, såsom det uppgiflves, enhälligt de begge anklagade, hvilken underrättelse mottogs med högljudt jubel. Arfven vid förhöret gaf sig älskarinnans bestämda karakter tillkänna. Efter I vittnesförhöret och sedan hon af älskaren tagit ett lömt afsked, aflägsnade hon sig. Fadren lärer sedan I förgäfves eftersökt henne. i — BESLUTSAMHET AF EN UNG GOSSE. Tidninlgen för Litthauen och Masuren innehåller följande: I Till en skogvaktares aflägse boning ankommo en Idag tvänne Slowaker, vandrande, en tunnbindare Joch en råttfällehandlare, sådane som tyvärr i stor I mängd genomvandra vår provins och föröka antalet af tiggare. De bådo enträget om nattläger, hvilket läfven husbonden, på sin hustrus tillstyrkan, lemnade dem. Sedan fremlingarne tidigt på morgonen åter Jaflägsnat sig, gick mannen åt skogen och hustrun till staden, blott deras 14-årige son och 49-åriga dotter qvarblefyvo hemma. Efter en kort stund återkom likväl den ena Slowaken och uppfordrade gossen att Isäga hvar fadren hade sina penningar. Då gossen förnekade alt han visste detta, hotade han att med Isin långa knif nedsticka honom; då förklarade gossen att han väl tillfälligtvis hört fadren tala med modren derom att de skulle hafva penningar gömda i källaren, men hvar, visste han icke. Härpå nedgick röfvaren uti källaren, men knappt hann han: ned för trappan förr än gossen kastade igen fallluckan, förreglade och betäckte den med åtskilliga. tunga saker. Derpå bortskickade gossen systern, att. söka reda på fadren och beväpnade sig, sedan han igenstängt huset, med fadrens dubbelbössa, hvilken hängde laddad på väggen. Flickan påträffades utanför huset af den andre Slowaken, hvilken förmår henne att berätta hvad som händt, hvarefter han upphärger henne uti närmaste träd, och skyndar sedan till huset. Då han finner detta tillslutet och icke medelst någre hotelser kan förmå gossen att öppna, försöker han ivptränga genom fönstret. Gossen varnar honom härför, förnyar sin varning, och då den ej åtlydes, sträcker han Slowaken medelst! Jett skott i bufvudet, död till marken. Vid sin snara (återkomst finna föräldrarne sin dotter död och un-! jderrättas af gossen om hvad som inträffat. Trots sonens varningar och af honom lemnad upplysning att den inspärrade Slowaken var beväpnad med en! stor knif, öppnar fadren källardörren, för att binda ;röfvaren och afföra honom till närmaste stad; knappt lär dörren imedlertid öpnad förr än röfvaren störtar sig på skogvaktaren, kullslår och med sin knif svårt sårar honom. Nu skulle röfvaren undkommit, hade ej gossen med :skottet ur andra pipan likaledes sträckt honom död till jorden. I — JuBILEcM. På ön S:t Croix firades den 24 nästlidne Februari ett högst eget jubileum. Der befann sig denna dag danske kofferdi-kaptenen H. H. Rönne, 68 år gammal, och han var dagens hjelte. Hans vänner firade en femtioårsfest för honom med kapprodd, kanonsalut och måltid. Den 24 Februari 4797 ankom han nemligen till öns redd första gången, såsom sjöfarande, vid 48 års ålder. . och har sedan den tiden oupphörligt gjort reguliera turer från Danmark till samma hamn — i fem decennier utan afbrott färdats samma spårlösa stråt öfver hafven! — MADAME Weis, den bekanta anförerskan för småbarnstrupper, och hvilken nu någon tid vistats i Amerika med sina små elever, har i Boston varit nära i fara att råka ut för Lynch-lagen. Hon hade förtjent mycket penningar i staden, och hen-. nes 48 små dansöser voro dagens lejon. Vid slutet af karnavalen egde ett stort maskradtåg rum, och de, som ordnat tillställningen, beslöto att de 48 barnen skulle paradera i tåget på en präktig släda,! dragen af 8 hvita hästar. Men madame Weis vägrade att så der för intet visa sina barn för publiken, och afslog helt och hållet-slädpartiet. Detta väckte mycken förargelse hos en hop inflytelserika , personer, och ett ordentligt Krig organiserades emot henne. Snart. började ryktena om barnens dåliga behandling att löpa omkring och i en tidning yttrades, att madame Weis icke velat tillåta sina barn att visa sig, emedan de voro klädda i trasor, ledo af hunger, köld och törst, och att om dagen spåren till misshandlingarna skulle Bifva alltför mycket synliga,. Hela befolkningen i Boston råkade nu i uppståndelse. En ofantlig mängd men! niskor samlade sig utanför madame Weis hus med den föresats att rycka barnen undan deras tyranniska : värderska. Många ville draga ut henne sjelf naken, bestryka henne med tjära och sedan rulla henne i fjäder, och sålunda lefvande förbränna henne. Alla fönster i huset voro redan utslagna, och den goda slafhandlerskan från Wien hotades af den största fara, då ändtligen konstaplar och soldater kommo till hjelp, och autoriteterna lyckades öfvertala folket att afstå ifrån sin grymma föresats, med löfte om sträng undersökning. Men madame Weis fann icke för gudt att invänta denna, utan afreste till NewYork och har uppgifvit sin plan att besöka de södra staterna. — POTATESODLING UTAN GÖDNING. Den iland!-, mannavärf grånade godsägaren Von der Leyen i Palmersheim Flamersheim anbefaller uti sin skrift: Geschenk för Eebendige, hvilken behandlar potatesodlingen, sättning utan all gödsling, såsom ett be-! pröfvadt medel emot sjukdom å denna växt. Samma sak förordas äfven af den förfarne landthushålaren Wahlen i Köln, liksom kemisten dr Voget uti Kölner-Zeitung den 314 April rekommenderar ett dyikt förfaringssätt. De utan gödning uppdragna poäterna blifva smakligare och sundare, och icke en gäng på afkastningen yttrade umbärandet af gödning något märkbart inflytande. Detta förklaras på följande sätt: potäterna innehålla Mycket stärkelsemjöl, men föga qväfve, och då animalisk gödsel huft vudsakligen tillförer plantorna detta sednare ämne, nen detsamma för bildningen af stärkelsemjölet icke ir nödigt, så förklarar detta tillräckligt, hvarföre po-) ätlerna frodas utan animalisk gödsel. Men att frånvaron häraf äfven på deras sundhet måste utöfva! Gr FA mm I rr