Aftonbladet – 18 maj 1847, sida 3

lor utinge vid semanrierna inkhkemla nödiga kunskaper om de ätlige lafvar och svampar, som allmännast förekomma, och de sedan under den vackra årstiden gjorde små utvandringar med skolbarnen och lärde dem, att säkert skilja mellan ätlige och skadlige svampar och lafvar, så skulle den fattiges visthus derigenom blifva rikligen försedt med sunda och födande näringsämnen. Som dessa bildningsanstalter, nemligen seminarierna, äro för det mesta i de städer, der gymnasier finnas, kunde nödig botanisk kunskap bibringas folkskoöllärare-eleverna af lektorn i botaniken; om staten än derföre skulle göra en ringa utgift, så blefye den i framtiden mera än hundradefallt ersatt. Rec. har rätt i sitt påstående, att det är origtigt att jag i vår tillstyrker att U-rja med svampätandet; ty eduru champignoner kunna odlas på sparrissängar, då man följer hr professor Fries anvisning, så är detta fel dock så ringa, att jag lätt kunnat försvara det såsom tryckfel och säga, att det skall vara i år i stället för i vår. stora jästqvantitet, som åtgår till bröd, beredt af mjöl och potatis enligt herr Schwartz beskrifning, ehuru sådant bröd, vid kongl. landtbruksakademiens högtidsdag år 4841 förevisadt, tycktes vinna allmänt bifall. Som recensenten visserligen framkommer med flera arspdlt gar om bokens titel och serskildt framkastar en mindre vacker och ej högtänkt insinuation om stycket, som har till öfverskrift: EKonsten at fylla heia valdens pung, anser jag mig handla rättast uti, att till vederläggning ej upptaga dem, då de ej stödja sig på fa-ta. Jag har punkt för Desslikes gillar jag anmärkningen om den otroligt punkt nu besvarat hvad recensenten 2 sax anfört mot boken, och kunna hans anmärkningar blott på två ställen hafva skäl för sig, nemligen: a) Jag hade orätt, då jag skref, att de, som intressera sig för att svamparna böra till föda användas, nu i vår skulle göra början dermed. b) Jag hade ej rätt tänkt på saken, då jag lät införa den uppsatsen af herr Schwartz om brödbakningen af sädesmjöl och potatis. Dessa tvänne punkter innehålla inga så himmelsskriande fel, att jag förtjent att hudflängas derföre. Recensenten må hafva hvilka skäl som heldst till att förfölja och söka nedgöra mig, så har han dock handlat skickligast, om han i stället för alla de lågheter, med hvilka han mot mig framkommit, iakttagit ett värdigare skrifsätt. det sanna den bevekelsegrund, som förmått honom att åtaga sig det otacksamma kallet, att tillrättavisa mig, så är han aktningsvärd, men sättet, på hvilket han påpekar arbetets brister, är ej humant, ej värdigt en xetenskapsman. Så väl recensenten som flera andra insändare så väl i Aftonbladet som andra tidningar hafva under loppet af de sedrare veckorna öfverfallit mig med en bejdlös hätskbet; men ehuru jag är en ringa och ebetydlig medlem i samhället, så är det likväl tungt att se sig utsatt för det ena skymfliga tillmälet efter det andra. Jag är fattig och eger ej andra medel till framtida existens än dem, som jag har i ringa kunskaper och min varma vilja att gagna mitt fådernesland efter min förmåga, och då mitt kun kapsmått är ringa, så kan så väl recensenten som allmänheten vara öfvertygad, att jag ej låter trycka en rad af mina: skrifter eller öfversältningar förr än de äro granskade af kompetenta vetenskapsmän. Gång efter annan har jag fått uppbära den bånande förebråclsen att jag är medellös, : en ar d tta något brott? Sjutdom och andra motgångar hafva snart sagdt Ar hans kärlek för; Am RÄV TA oo t under elt år lagt hinder i vägen för mig, att företaga något nyttigt; och nu då jag, så vidt det! står i mina krafter, söker vara verksam i mitt kall och i min ringa mån, bestormas jag från alla håll på det mest sårande och skymfligaste sätt. In:an årets slut, har jag lofvat, att det ej skall finnas någon, som har att fordra något arbete af. mig, antingen jag derå har prenumeranter eller subskribenter. Om jag vore den: största niding eller odåga, kunde jag ej få lida så mycken smälek, som nu vederfares mig, jag begär ej skonsamhet, men jag fordrar att blifva råtrist Cedömd och ej att blifval öfverfallen med poikaktig kittslighet af a:.onynma insändare; är det af kärlek för sonning och vcten-; skap, som de börja gucrillakrig med mig, så böra de dock af aktning för den sak för hvilken de kämpa: begagna blott blanka och ärliga vapen samt gå till: strid med öppet hjelmgaller. Jag vädjar till en hvar rättänkande om det ej är hårdt och djupt sårande, att se sig gång efter annan utsatt för långtänkta insinuationer; om min föresats ej vore god och det ej vore ett vackert mål, för hvilket jag föresatt mig att arbeta, så skulle jag långt för detta förlorat allt mod; men med Guds hjelp går jag rakt min bana fram, utan fruktan för sidohugg, ty jag har ett vittnesbörd, som säger, att jag vill och skal! göra det rätta. Stockholm den 1 Maj 1847. K. J. Ekeblad. P. S. Som jag är skyldig almänhacn några upplysningar, vill jag i korthet afgifva dem här. Som mina skrifter i landtbruksväg, t. ex. Tidsirift för Sveriges Iandtmän, hvilken utgafs i Norrköping, ehuru fördelaktigt vitsordade af de flesta tidningar i Sverige, ej lemnade någon serdeles behållning, beslöt jag, alldenstund en liten dikt Föriofningsqvällen mottogs med bifall, att utgifva en poetisk tidskrift, Trubadurin; kort efter sedan två häften af den utkommit, sjuknade jag och låg till sängs från Oktober till Maj året derpå; återställd till helsan beslöt jag att flytta till Stockholm, för att der bättre blifva i tillfälle, än i Norrköping, egna mig åt skriftställeri. Rik på varm vilja aut gagna men fattig på medel, ty min kassa var blott: t 0 Iv l I (; -— — AR mm — PR Of m-— om änn ee adel mm åå DM m18 1 J 08 rdr, flyttade jag år 48435 i Januari månad till ? Stockholm. Oaktadt molgårgar och felslagna för-. hoppningar, lät jag ej modet falla, utan sökte med ihärdighet och allvar bereda mina företag framgång. På Cdalmannen har jag nu så tillräckligt antal subskribenter, att arbetet kan utgifvas och blifver inom nägra veckor komplett färdigt. Tidningen FPäderneslar. det hade bestämdt gått, om jag blott haft medel, att fortfara med den ett fjerdedels år, uills att den blifvit känd. Jag lät kolportera tidningen i Stockholm och såldes betydligt af upplagan på så sätt, men som jag ej kunde hafva kontroll på kolportörerne, blef jag af dem mycket bedragen. Utledsnad deraf och utan andra medel att lefva af, föll jag på den förtvifade idten att utgifva Göken, eu företag som jag mer än en gång förbannat. Jag har under tryckning nu en liten bok, kallad Nawutilia eller en ehristen på kafvemn, som inom tre ycckor blifver färdig, af den samt af. min för flere år sedan utgifne dikt Föriofringsgjväller kan allmänheten döma hurudan den valuta blifver, som jag i sommar kommer att lemna prenumeranterna och subskribenterna på Trubaduren, Fäderneslandet och Göken. Jag skall i Juli månad under titel af Trubaduren utgifva mina samlade dikter, och lemna dem som ersättning för dessa arbeten. Manuskriptet är i det närmaste färdigt, och som skäl till ursägt för min djerfhet, att utgifval n sö Of sa SS dem, får jag nämna, att jag sedan vid Gvd aldrig skrifver en enda rad vers, utan sedan oafirutet eg. ÖL RR Aa -. FOR AA ee