Aftonbladet – 17 maj 1847, sida 3

gistraten uppdraga en dylik befattning vara lagstridigt. E 2:o Magistratens beteende, att uppkalla bektryc: karen Ekeblad och ålägga denne uppgifva annons författarens hamn, jemväl vara lagstridigt; och för det! 3:0 Tit. eget förfarande, att inför magistraten uppgifva den anonyme insändarens namn, desslikes vara lagstridigt. Nu vill tit. insinuera, att man kan uppgifva insändarens namn, utan att röja författarens; — men detta är ju tydligen en barnslig advokatur, alldenstund insändare alltid stå ansvar som författare, — och om äfven ej så vore, med hvad rätt har tit. uppgifvit insändarens? Tit. synes förblända anfall och försvar. Tillåt mig derföre specielt i detta fall få upplysa tit. derom! — Laändshöfdingeembetet har förhindrat oss sammankomma i Gamleby; — Landshöfdingeembetet har således — såvidt detta varit menighets rätt, hvilket Kongl. Maj:t kommer att i nåder bedömma — anfallit våra — folkets — rättigheter. Jag söker försvara dem — är alltså ingen anfallare. Tit. anser landshöfdingeembetet vara anfallet, utan att något svaromål eller motstånd ännu erhållitsp, — Hvad menar tit.? — Gör icke denna myndighet ofta sådant bruk af sin makt, såväl genom förhindrandet af Gamleby möte, som efter hvad jag tror mig läst i Barometern, genom likartad behandling af hypoteksfrågan för mindre jordägare, som, med förlof, väl måtte varit en obestridlig ekonomisk fråga. Landshöfdingeembetet har således både gjort motstånd och lemnat svaromål. Försvarare har det dessutom i länets alla tidningar, som högljudt strida för länsstyrelsens makt. j Jag har endast önskat anföra detta, emedan saken talar för sig sjelf. Jag är icke ömtålig för anmärkningar; tvärtom är jag beredd på flere. Jag känner alltför väl, att de ingrepp, en maktlysten änsstyrelse gör på folkets rättigheter, finna, med de lere hjelpmedel som stå den till buds, många försvarare — och jag afundas den icke denna fördel. At mig sjelf och de med mig liktänkande önskar jag endast bevara de rena bevekelsegrunderna för våra handlingar. Helgerum den 3 Maj 1847. Carl Raab.r On revient toujours å ses premiers amours. Man ser att hr landshöfdingen i Calmar ännu ultid har i behåll en viss klockarekärlek till den högre polisen,, från sin Stockholmstid och inno trettioåtta. —