Aftonbladet – 17 maj 1847, sida 2

Egna NRA tamträd, sk:ffa fadren först en karakter och sedan ett adelsliplom . .. Kungen är inte omedgörlig i sådana saker., Det har han ju redan visat med fullmakten på kommersråds-titeln, svarade grefvinnan. Entre nous, mon a mie, du förstår väl, att jag ej nu vore här, ifall Kungen ej billigat partiet. Hvad sade Drottningen ? frågade friherrinnan. Du känner hennes stränga principer i frågan om börd. För att sauvera mig sjelf, låtsade jag vara mer uppbragt, än jag verkligen var. Drottningen sade sig vilja tala vid sin gemål ... och följden af detta samtal blef den jag imaginerat mig... I går aftons... då Drottningens vanliga societ var samlad... kom Kungen oförmodadt in. Han tycktes vara vid briljant humör och talade ovanligt graciöst vid alla. Slutligen sade han till mig: ..-. Ahl ett ord mir grefvinnan!... Naturellement veko alla undan, och Han: Majestät fortfor: Man har sagt mig, att ni skall vara högs uppretad emot er bror... i ert ställe vore jag kanhändt detsamma ... men ni måste förlåta honom ... bjertat låte ej befalla sig... flickan är dessutom ofantligt rik, och han: förbindelse ej så alldeles exempellös. Ni måste lofva mi att ej visa den stackars Antoine för stort missnöje... inger vet bättre än jag hur mycket han älskar er, och hur djup er ovilja skulle smärta honom; Och nu, mm bästa du, fortfor bon, huru skall mar få någon tournure på flickan? Det der borgarfolket ha då inga fasoner . .s de tro, att allt är bjelpt med deras pen gar ... och deras sält ait kläda sig sedan!... que Dieu nou pråserve! guldked, perlband, juveler, om de ha några .. allt på en gång! Bara det lyser, är smaken elt lappril.. Jag tycker just hvad hon skall komma utstyrd nul.. fingrarne, ända till tummen, fullsatta med ringar! Jag må ste tillstå min svaghet... som väl ändå kanhända inte ä en så direkt faiblesse.i. man måste imponera på det de folket, såvida dess näsvishet ej skall surpasserå alla grän sor... Just derföre har jag klädt mig -å här, som hvarke hon eller hennes inor nänsin kunrat vara klädda, och an lagt fingerstjockt smink midt på ljusa dagen ... ,Söta Louise, det hade du inte behöft säga mig; dc observerade jag genast, så fort du steg in. Bara inte År toine misstycker ? ,Tvärtom, ma chere amiel! Jag tror det alldeles in! skall misshaga honom att deras orgueil blir un peu mo: tifi. Men... tyst... han kommerl, Hon såg i reflexionsspegeln. Ja, det är min brors vagn!