Aftonbladet – 17 maj 1847, sida 2

— Vi äro ju cousines germaines, hafva njutit samma uppfotran, och kunna således med all sincerit tala med hvarnn... Du vet, att, ehuru Antoine är ganska god ekonom, var han en gruflig faiblesse för allt hvad aktriser och daneuser heter, och de kosta ansenligt .:äfven känner du, att han på allt sätt vill soutenera sin rang... och huru kunna tillfredsställa dessa begge passioner utan ett rikt sifte? ... Ingen har bättre än jag sett Antöines strid med sig sjelf, innan han fattade detta parti... huru noga har genomgick alla våra rikare familjer .-.mais, par un sor! fatal, var för ögonblicket ingen enda flicka ledig, som kunde convenera honom. Ett par enkor funnos väl, men olyckligtvis voro de tjugu år äldre än Antoine, och på långt nä ej så rika, att deras förmögenhet kunde balancera dera ålder. En dag kom han till mig och berättade, att har trodde sig ha funnit hvad han sökte... och du kan lät imaginera dig min nyfikenhet. Då omtalade han... jag vil till och med anföra hans egna ord: ;Du känner ju, bästa Amelie, sade han, den der stac kars öfverstinnan v. Kras:au, denna pauvre honteuse, son låter den, af en adelsdams sällskap chariz erade, rika bour geoisien bjuda sig på kalaser och spektakler! För att e mankera henne, efter jag varit bekant med hennes man f.r jag vid min hemkomst dit på en visit, och kan du gis sa, hvilka jag der träffade? Jo, den befingdaste borgar lolla jag någonsin sett, en fru Asplund med sin åotler, D kan inte föreställa dig så komisk hon föreföll mig. Ja qvardröjde med flit, för att få reda på deras relationer, och när de farit, pratade öfverstinnan vidt och bredt om, at mannen, en aprikör, vore millionär, att fabrikörskan vor en tok. ech derföre så mycket lättare att styra, hvart ma ute, att hela hennes diktan och traktan gick ut på at skaffa en förnäm friare åt sin dotter, och att hon till vin nande deraf vore färdig till de största uppoffringar... D kan förstå, att jag ej Jät märka mig, men hörde i all tys! het efter, och fann öfverstinnans utsago till alla delar öfver ensstämmande med sanna förhållandet. Jag gjorde några invändningar emot den plan. han tycl tes hafva fattat... nämnde dig -..hvarefter han en lår stund satt tyst och sluten inom sig. Omsider utbrast han Jag kan inte soutene:a min rang ulan vingleri och sku der, och dem hatar jag som döden. Utomdess är min upj offring ej utan alla exempel... och nu uppräknade hö flera dylika fall både i England och Frankrike. För öfrigt vet dun, fortfor han, patt jag ej saknar i flytande vid hofvet, och ville ma chere skur använda sit så ser jag ingen omöjlighet uti att, för att sauvera vå