kommande personer till mötes. Grefven syntes fängslad af Charlotte och sannade qvar. Fru Asplund följde baronen, så fort hon kunde; de flickor, som bade sina platser omkring Charlotte, tittade förstuiet ut genom dörren och blefvo purpurröda; de öfriga fruntimren i förmaket hörde baronen presentera, men inga namn kunde förnimmas. Då vinkade öfverstinnan en af de nyssnämda flickorna till sig, och genom henne fingo de betitlade fruarna i soffan a derrättelse om, hvilka de ankomne gästerna voro. Atta unga militärer i silfverbroderade frackar inträdde, för att helsa och presenteras för damerna. Hvem känner ej flickors, ja många unga fruars tycke och beundran för gardesollicerare ? Vid blotta åsynen af dem hvirflade det redan om i damernas hjertan. Den end2, som ej lydde inflytelsen af denna mäktiga impuls, var Charlotte, och detta var ej underligt .. ; hon hade den första kärlekens oöfvervinneliga makt på sin sida. Hon såg endast en man på jorden, och denne var lika ung, lika lysande, som de andra... hur kunde hon då hafva ögon för dem? En äldre fru fanas likväl i sällskapet, som rodnade häftigare, än någon flicka... det var Agathas mor. ,Det säger jag dig, flicka! Understår du dig att dansa, så är du olycklig!, hviskade den förbittrade frun i sin uppskrämda dotters öron. : Ack ne:, söta mor! svarade den darrande, som af erfarenhet visste, hvad hennes mors vrede hade att betyda, Det blef nu Charlottes bestyr alt servera tået, hvarunder tillfälle gafs henne att visa sina verkligen vackra armar, hvilkas behag än mer förhöjdes af dyrbara, högröda granatarmband. j De unga militärerna omgåfvo naturligtvis den unga, rika arftagerskan, men drogo sig snart tillbaka, då de varseblefvö grefve Adelheims ej längre förhemligade seger. Musikens toner förkunnade dansens början. Om nu