Aftonbladet – 3 maj 1847, sida 2

Det vete Gud! I många år plågades hon hvarje eftermiddag af en smygfeber, hvilken slutligen lade henne på dödsbädden. Tre månader har hon, som bror väl vet, beständigt legat emellan lakan, och hennes systerdotter har skött henne med den mest exemplariska omsorg. . D-et är rätt vackert af henne, och i sinom tid skall Gud nog belöna henne derför. Men bror, som närmare känner husets omständigheter, v.t bror, om hon äger några andra siögtingar, än dessa begge systerbarn? Det tror jag knappt., s Prosten inskref imedlertid den aflidnas dödsdag. ,Låt mig se, yttrade han sedan, i denna månad blir let tio år, sedan en man, som tycktes vara temmeligen välmående, kom hit till trakten, och innan kort tillhandlade sig det der lilla huset med täppan och vretarna på Rådmansö, hvilket sedermera blef mamsell Bergmans. Hans hushåll bestod af nämda Johanna, hvilken han kallade kusin, och hennes båda systerbarn. Efter ett par månader Jag var just ensam prest, ty brors företrädare hade nyss dött... kom han till mig och berättade, att han vore nödsakad resa bort. Han ordade vidt och bredt om sin kusin, sade, att för säkerhet skull, och i händelse något menskligt träffade honom på hans långa färd, ville han lemna henne såfvobref på den lilla egendomen här. Och nu uppvisade bsn dokumenter och dopattester, hvilka alldeles vederlade let sqvaller, som kringlöpte om Johanna Bergman... såsom tt barnen skulle vara hennes egna, och dylikt. Nej, barnen ro födda i Göteborg, der fadren varit sjökapten. Modren rade dött i bornsäng efter Albertin2, hvarefter hennes syter antagit sig dem. Kort derefter lärer den underrättelen inlupit, att fadren förlist och drunknat v:d franska kusten Gåfvobrefvet,, fo tfor prosten, upprättades i laga form. Den främmande mannen afreste kort derefter, och, hvad an förutsåg, måtte hafva inträffat, emedan han aldrig vilare hörts af. Detta är nu allt hvad jag har mig bekant