Aftonbladet – 3 maj 1847, sida 2

det nu är: till väl den bäst tänkta och prydligaste byggnad, som bär varit uppförd på den sednare tiden. Täfltan om Napoleons monument. En stor mängd förslag inkom, siger Wimterbladet. Intet blef gilladt, och kommitteer föreslog, alt på enskild väg låta uppgöra förslaget. Frågas: hade ej kommitteen, nu fått tillfälle att se på den stora mängden och, genom ideer derifrån, låta på enskild väg uppgöra något, som kunde få ledning af den der mängden inkomna förslager. Ännu djupare domare-egenskaper,, forifar Winterbladet, äro af nöden, för att af en ritnirg se med full säkerhet, hurudant hus deraf skall blifva. Huru kan då hr J. P. Theorell nu vara i besittning af en sådan säkerhet i afseende på hr Scholanders milning? Hvem skulle nu bär i Sverige sitta till doms, i fall vi utlyst en täflan öfver hela den civiliserade veriden och lyckat få in några tjog förslag ? Hvarföre icke t. ex. hr Theorell, då som nu? Är man säker att här i landet icke finnas: några byggmästare, som kunna uppgöra en vacker ritning och en tillförlitlig kostnadsberäkning ? Detta är man icke: derföre skall man försöka täftan, äfven inom Sverige. Frågan är ju dessutom att få det bästa möjliga, och såsom redan sagdt är, vore ju triumfen för tit. Scholander så mycket större, 7 fall hans befanns vara den bästa. Men man kan ju bedömap, utan att uppgöra? Hr Theorell har ju förordat hr Scholanders ritning: I afseende på svårigheten att finna kompetenta domare, frågar Winterbladet bland annat, om en utländsk akademi, i fall domsrätten hänsköts till densamma, verkligen kan vederbörligen utöfva den. Men om detta ej är fallet, huru kan då er utlindsk architekt utöfva den öfver hr Scholanders ritning? En akademi, som är rädd om sitt artistiska anseende, åtager sig icke gerna alt fälla em dom, hvarigenom detta kan äfventyras, och denna olycka händer en domare, som icke är i tillfälle att noga känna målet. Men äfventyrar då icke en architekt, som nu skulle döma om hr Scholanders ritning alldeles det samma, och mera efter han är blott en, utan rådslag? Det är sålunda nödigt för den utländska pkonstakademien, att transportera sig hit till stället och genom zutopsi övertyga sig om en bel mängd förhållanden, hvarom man aldrig kan få tillfredsställande kunskap genom beskrifningar. Än då nu den person, som skulle döma öfver hr Scholanders ritning: huru kan han det? Den utländske konsinörn kan ej känna om våra arbetare och deras pris och duglighetn. Men hvad hindrar alt med våra priser, som vi känna, uträkna kostnaden på en utländsk ritning, lika så väl som på en inländsk; och med så mycket större lättnad, som materialoch all dagsverksberäkning åtföljde den utländska ritningen, och tjente till ledning? Den berömde Wienska architekten C. F. IL. Förster, professor vid kejserliga Akademie der pbildenrde Känste,, har i sin Allgemeine Bauzeitung yttrat, i anledning af en täflan om börsbyggnaden i Marseille: Knappast någonling fiones, som synes mer vara i konstnärernas intresse och mera bidragande till konstens framsteg, än pristäflingar. Och likväl, om några-lyckliga kändel:er undantagas, när har man hört talas om en töflan, som icke bedragit de förhoppninger man vågade göra sig derai? Således 4:o ingenting synes den berömde Förster mer bidragande till konstens framsteg, än pristäflingar. 2:0 Lyckliga händelser hafva derutinnan inträffst. 3:o Man har, med. dessa lyckliga händelser undantagne, icke hört talas om en täflan, som icke bedragit de förhoppningar man vågade göra sig deraf. Men voro ej förhoppningarne då alltid betydligt större, än dem man nu vågar göra sig om hr Scholanders ritning? År citationen alldeles samvetsgrann i öfverttning, och framför allt: Denna bedröfliga erfarenhet vill Förster förklara bufvudsakligen ur programmernas ofullständighel och daliga sammansättningp. De der programmernas, uppsättning, månne den icke något beror på annan kunskap än målning? Månne icke här den der mera ingripande theoretiska kunskapen i byggnadskonsten, hvilken det ju är illa att här fordra, och