Aftonbladet – 1 maj 1847, sida 2

Article Image
brustit på 4 särskilta försäljningsplatser, började grofva våldsamheter utanför en bagarbod på Charlotte-gatan. Huset blef förstördt, boden uppbruten och plundrad. Under loppet af dagen tilltog tygellösheten; många arresteringar ägde rum, men man måste beklaga, att många blefvo. farligt sårade genom stenkastning. Polisen och de uppbådade soldaterne gingo endast försvarsvis tillväga, och förforo med den största moderation. Till skydd för det anfallna huset utsändes kavalleripiketer, och gatorna spärrades. Den rasande folkbopen trängdes nu. tillbaka, och drog sig mot aftonen Unter den Linden. Här anfölls ett stort konditori, bakelserne och silfverskedarne borttogos, fönsterne inslogos; en nära liggande bagarbod och ett annat konditori, midt emot denna, hade samma ödej; ja till och med gatlycktorna förstördes, 23fensterrutor i operahuset och flere i kongl. bibliotheksbyggnaden inslogos. I dag tidigt på morgonen anslogs på knutarne ett plakat, undertecknadt af militärguvernören general von Mäiffling och polischefen von Puttkammer, hvilket förböd sammanskockningar på gatorna, och tillika uppmanade handtverkare, föräldrar och förmyndare att tillse det deras arbetare, tjenstefolk, barn och myndlingar icke utan högsta angelägenhet lemnade sina boningar, sedan det blifvit skumt. Men redan kl. 8 på morgonen sågs mycket folk samladt på Alexanderstorget, der det idag var torgdag. Säljarne blefvo snart skrämda, deras förråd öppet anfallna, fiskarne stjelpta ur såarna och lemnade till plundring. Ur dei nejden liggande kasernerne utryckte den ena truppmassan efter den andra; en mängd arresteringar skedde, och de arresterade blefvo provisoriskt förvarade i Königstädtska teaterhuset. Det stora torget hvimlade af folkmassor och soldater. Tumultuanterne, för det mesta ynglingar, äfven qvinfolk, drogo sig i stora flockar åt de kringliggande gatorna, plundrade bagarbodarne, hvilka blifvit stängda, men hvilkas ägare nu frivilligt framlemnade sina varor; på samma sätt gjorde slagtare, konditorer och tobakshandlare, hvilkas lokaler anföllos. Det förfärligaste vid dessa bedröfliga excesser är, att det blott är löst pack, som rånar, icke de egentligen fattige, hvilka förhålla sig stilla, och att den fredliga befolkningen löper fara, att i morgon hvarken kunna få bröd eller matvaror. Upploppets ström brusade från gata till gata; i de mest aflägsna delar af staden plundrades; öfverallt förekommo samma utbrott af plundringslystnad. Alla bodar på de gator, der mesta trafiken äger rum, äro stängda; rörelsen har afstannat. KI. !,9 grepa säljarne på Nytorget sjelfmant till flykten; slagtarne stängde sina bodar. . På gatorna ser man ett ängsligt springande och folkskockningar, och starka militärpatruller äro i rörelte. Många ställen hållas besatta af trupperne. Militären förtjenar allt beröm för sin hållning och sitt lugn; den har ännu ej blifvit nödgad till våldsamma itgärder. Många bagarbodar skyddas af militärbevakning. — Efter hvad man förnimmer, hafva stadens autoriteter underrättat bagarne, att de skola erhålla skadestånd af allmänna medel för sin förlust. De förhandvarande förråden äro ringa i förhållande till bebofven; då hvar och en, så vidt möligt, inskränker sina behof, så är arbåisförtjensten inom de lägre folklasserne ganska klen och ändock i aftagande; priserne på lifsmedel stiga med hvarje dar, och ockret, som visar sig under de mest olika gestalter, stegrar eländet utomordentligt. Hvart man vänder sin blick är detta outsägligt. Bland familjerne i den del af staden, som kallas Voigtland, skall nöden öfverstiga alla gränser; i alla gathörn, på alla promenader, i och utom staden, ser man aftynade, trasiga gestalter med bleka ansigten, och hvilka till större delen icke ens hafva mod att tigga; — men deras blick och utseende säga mera, än den vältaligaste skildring af deras elände med ord skulle förmå. I ett annat bref, skrifvet samma dag kl. 5 e. m., heter det: De oroliga rörelser, för hvilka Friederichsstadt i går var skådeplatsen, hafva i dag dragit sig till Altberlin. En stor massa löst folk har först på Alexandertorget förgripit sig på säljarne af lifsmedel, och sedan krönt verket genom förstöring och plundring af bagarbodarne på Kungsgatan och närliggande ga

1 maj 1847, sida 2

Thumbnail