åa AAA FRANSYSKA PRESSEN OM DET PREUSSISKA THRONTALET. 9 AI Anse nde till det ovanligt märkvärd ga innehållet af det numera allmänt bekanta och jemväl i Aftonbladst öfversatta helsningstal, bvarmed konunget. i Preussen öppnade Jandtständernas sammänträde, har naturligtvis något hvar varit temligen nyfiken på att se, hvad då Fransyska och Engelska tidningarna skola säga derom. Det första och enda, som i detta afseende ännu kommit oss tillhanda från Paris, är en artikeliJournal des Debats, hvilken imedlertid är af ett serdeles intresse, när man besinnar att nyssnämnde tidning är Fransyska Regeringens egen crkändt halfofficiella organ. Men äfven ifrån en annan synpunkt förtjenar denna artikel serskildt att läsas just nu här i Sverge, nemligen i anseende till hvad der yttras om stånd och klassindelning såsom grunder för en folkrepresentation, och hvarigenom ännu ett svar med deisamma lemnas på Minervas häromdagen gjorda förfrågan om företrädet mellan klassval och allmänna val, hvarom Aftonbladet redan anört ett yttrande af ministern Guizot. Vi meddela derföre artikeln, så lydande: Det tal, hvarmed Fredrik Wilhelm öppnade silt parlament, har nu blifvit fullständigt meddeladt. Detta yttrande, hvilket öfverallt bär pregeln af konungens personlighet, hvilket på samma gång sväller af hjertlighet och hetta, mystisk öfverspänning och konstitutionella härklyfverier, lärdomsanspråk och originella förirringar och fiktioner — detta yttrände föreföll oss i politiskt hänseende alltför sällsamt, för alt icke ålägga oss ett dröjsmål med allt omdöme deröfver, till dess ytterligare underrättelser hunnit.hit. Vi barde inhemta först, om just passionens språk var det mest användbara åt tyska folket, vid ett tillfälle, då, att döma från vår ståndpunkt, eftertankans föreföll oss alldeles oundgängligt. Vi frågade oss om Preussen tilläfventyrs kände sig i silt samvete förtjena denna stränga skolmästring, hvarmed det bemöttes just i det ögonblick det infördes på nya banor? — om de deputerads måhända vore fallna för en offentlig batöfning, under betygande af sin ruelse, innan de skrida till sitt politiska vär;? s Sednare nyheter ifrån Berlin lemna oss ingen tvekan öfrig; de bekräfta våra dystra aningar: den preussiska riksförsamlingen börjar silt verk under de mest nedslående intryck. . Skall detta verk bestå, eller:skall det krossas, innan det ännu vunnit stadga? Det är dagens fråga; en smärts:m fråga, som hvar och en med bekymmer ställer till sig sjelf. Man beundrar de lysande egenskaper, de naturens ädla gåfvor, som ännu göra konungen så älskansvärd, midt under sina mest beklagansvärda illusioner; man bedröfvas, -när man ser huru så många bland hans företräden väada sig emot honom sjelf: huru så mycken kraft förnötts till Iromma för hans fantasier, hvilka äro alltför enthusiastiska, för att alltid stadna inom sanningens råmärken. Under det man annorstädes misstror konungens uppriktighet, beklagar. man i Preussen den ominösa öppenhet, hvarmed han drager i bärnad emot det -omöjliga och söker införa en skef vetenskaplighets exaltation i verkligheten. Konungen är eldad för sina idter, han hyllar dem med kärlek och stolthet; han känner sig lättare sårad som poet, än som furste. Hanssednaste tal är ett vedermäle, mera påtagligt än någol föregående, af denna opassande ömtålighet. — För dem, som betraktade honom, när han om morgonen den 44 April gick tillbaka från kyrkan till slottet, för att inviga, den församling, som religionen nyss förut skänkt sin helgd, hade hans uppsyn ett glädtigt uttryck; detta själfulla ansigte omstrålades af ett slags förklaring;