Aftonbladet – 30 april 1847, sida 1

aktningsvärde fars under kriget utståndna lidanden blefvo Snart -kända , och i de kretsar, der han blott egde:en enda bekant, blef han af alla deöfriga yaglingarne genast ansedd som en broder. Den varma fosterlandskärleken uppblossade i den svenske ynglingens bröst vid den minsta hänsyftning på finnarnes ifriga, men vanmäktiga försök, att motstå och afskudda sig det ryska väldet; och ehuru Edward hvårken direkt eller indirekt tagit del i dessa bemödanden, tillräknades honom likväl hans lidandensåsom en fosterländsk förtjenst. Efter några veckors angenämt vistande i Stockholm, fick han besök af en landsman, baron Melin (kammarkerre hos Hennes Maj:t, dåvarande Drottningen), som på befallning kallade honom att på en viss dag infinna sig på slottet hos Hans Maj:l Konungen. Anledningen till denna oförmedade kailelse var då för ynglingen obekant, ehuru han sedermera erfor, att den hade sin orsak i några bland de utaf Konungen onådigt ansedde finnärnes bemödanden, alt genom ynglingens ramställning om ryssarnes hotelser vid den förutom: ämnda edgången, kunna öfvertyga Hans Möj:t om den fara, hvarför man blottställde sig, om m:n vägrade att gå den äskade cden, och sålunda hos Hans Maj:t kunna vinna ett skonsammare bedömande. I början befarade ynglingen följderna af ett samtal med en kunglig person, helst han aldrig i-sin lefnad haft någon beröring med hofvet; men den smickrande tanken egenkärleken framlockade, att han till någon del kunde lyckas framställa sig såsom en för sin trohet mot konung och fädernesland lidande: person, äresirigheten och kanske egennyttan, som föreställde honom möjligheten af en snabb befordran på den lefnadsbana han utvalt, — ingaf honom mod; ceh utan förlägenhet inträdde studenien på den bestämda timman i konungens förmak. Dåvarande ryttmästaren vid häst