Aftonbladet – 30 april 1847, sida 1

onåd och fingo en längre tid lida verklig: nöd, emedan äfven der det falska nitet gjort sig gällande ). De åter, som vägrat att gå den föreskrifna. eden, blefvo hotade med Siberien och konfiskation af egendom, samt, såsom redan blifvit nämndt, af ryssarne misstänkte såsom tillställare och Jedare :af bondupproret, misshandlade, plundrade och såsom -missdådare släpade omkring i landet. Ibland dessa sednare befann sig en ung student; som vi viljackalla Edward, hvilken, efter -en svår medfart;:i November 41808 öfverkom till Stockholm, för att åt sin äfven misshandlade: far derifrån söka förskaffa det nödvändiga för dennes af ryssarne utpl!undräde hushåll. : Hvarje finne, som under. denna period haft någon beröring med det: olyckliga kriget, blef öfverallt i Sverige så vänskapligt och broderligt omfattad, att författaren till dessa rader icke tillfyllest kan förundra sig öfver många af hans fordne landsmäns orättvisa, då de utan urskiljning tilskrifvit svenskarne orsaken till krigets. olyckliga slut och dess resultat: Finlands förlust; Om någonsin allmänna sympatier funnos i ett land för medbröders öde, så var det i Sverige, under denna :bedröfliga period, och de sträckte sig obetingadt från bjerta till hjerta äfven i det enskilda lifvet. -Så var äfven förhålland-t med Edward. Hans eget och hans — ) Wanberg, landshöfdinge i Wasa, som gått den ifrågavarande eden, fick, jemte sin talrika familj, ; dyrt umgälla denna onåd; ty konungen hade fått den samma olyckliga öfvertygelsen, som bönderne i Södra Österbotten: att den, som svurit ryske kejsaten trooch huldhets-ed, vore en förrädare mot riket. Samma öde träffade Alving, öfverdirektör för landtmäteriet i Finland, som blifvit tvingad att svära; men var till själ och hjerta svensk; han hade antecknat i sin almanach dagen då .; han svurit, under åberopande af det kristliga budet: Varer öfverheten, som väldet hafver, underdånige, och det blef berättadt för konungen.