Aftonbladet – 30 april 1847, sida 1

UPPVAKTNINGEN ). Hvar och en, som under sista finska kriget besökte Stockholm, ihågkommer den villervalla och rådlöshet, sområdde under dåvarande administration och på hofvet. Sverige hade, landtvärnet inräknadt, omkring 400,000 man att ställa i fält; huruvida denna styrka blef ändamilsenligt använd, derom. kunna både dåvarande samtids ännu lefvande personer, nutidens och ännu mera framtidens historieskrifvare afgifva ett ojäfaktigt intyg. Men en dunkel aning om den envise, men rättskaffens monarkens redan år 4808 förberedda störtande påtvingar sig smärtsamt öfvertygelsen, då man i s smanhang betraktar alla de under ifrågavar:.:e period vidtagne besynnerliga dispositione: 1, såväl i militäriskt och politiskt, som äfven i egentligt administr tivt hänseende, och jemför dem med hvad hvarje enskild person, af vanligt sundt förnuft, den tiden kunde inse och sluta. — Ett parti ingaf konungen tanken, och understödde den genom ortodoxa citater ur S:t Johannis Uppenbarelse, att han vore den af Gud utrustade segervinnare, åt hvilken, enligt nämnde urkund, det vore gifvet, att med en liten krigshär utrota syndens menniska och dennas mäktiga anhang; — ett annat, som uppfyllde konungen med misstankan om fara för sin Person, hvilket föranledde hans spökrädsla att icke våga sätta sin fot på finsk jord; — ett tredje, som ledde dispositionerna för landstigningarne så satanasiskt strategiskt, att de alltid, med undantag af ett enda epempel (generalmajor von Vegesachs vid Christinestad) verkställdes antingen i högst obetydlig skala, eller der fienden hade sin mesta styrka, och på sådant. afstånd ) Historisk jemförelse emellan tvenne händelser, som tilldrogo sig på Stockholms slott åren1808 och 148537. (Meddeladt af den person, som händelsen angår)