Aftonbladet – 30 april 1847, sida 1

från den finska armåeen, att icke en gång någon diversion rimligen dermed kunnat afses, än mindre åstadkommas eller ens af denna armå erfaras och begagnas, samt hufvudsakligen på orter, der allt var lugnt undergifvet makten: der nästan hvarje man, från grefven och baronen, till bonden och torparen, obetingadt hyllade det ryska väldet; — ett fjerde, som narrade den inskränkte monarken att låta utfärda med sitt namn undertecknade budkaflar, hvaruti finnarne uppmanades att resa sig i massa, döda och förgöra hvarje ryss, ehvar han än träffades — om än lugnt sofvande i bondens koja — under löften om understöd af befäl, krigsfolk och vapen: understöd, som aldrig gåfvos, och hvaraf följden blef mord, plundring, härjning och brand i det fordom och äfven då Sverige så trogna Wasa län! Les extrömes se touchent — och så var äfven fallet å ryska sidan, medelst den högst opolitiska åtgärden, att redan år 1808, då krigslågan som värst raszde inom Finlands gränser, tvinga dess invånare att svärja kejsaren trooch huldhetsed, hvaraf följden blef allmogens resning i södra Österbotten, som, i trots af förenämnde budkaflar, annars troligen aldrig kommit att ega rum. Ingen tänkande menniska kunde, under dåvarande omständigheter, gilla de från svenska sidan spridda uppmaningarne, för att reta till uppror ett fredligt, laglydigt samt, under hela den ditintills och alltifrån krigets början, utaf en segrande fiende skonsamt behandladt folk — Nej! denna svenska styrelsens dumma, grymma, ja försåtliga åtgärd förkastades af alla ortens tänkande män; ty om ett eller annat brushufvud hade en annan öfvertygelse och äfven tillät sig handla derefter, så ogillades hans ensidighet allmänt af hans samtida landsmän, om än hans handling blef i Sverige belönad som en bragd. Men å andra sidan måste man häpna öfver den krassa okun