Aftonbladet – 29 april 1847, sida 2

OTEL UREIfRL,p SMU BIDIGUIUL RF BV UIUSEV Elfte ren, valet gilla och stadfästa. (Insändt ) . ANMÄRKNINGAR MED ANLEDNING AF OZ JUDARNES PETITION. Englands statsmän och rättslärde, äfven af de mest divergerande parti-åsigter, stämma likväl öfverens derutinnan, att bland de nyttiga lagar det engelska folket så sminingom tillkämpat sig, är toler-ns-akten en bland de aldraväsendtligaste: Toleransen har visat sig äga en underbar verkan, såväl i religiöst, som i rent borgerligt hänseende. Qväkarnes entusiasm, anabapt.sternes våldsamhet, ja, sjelfva moravianernes tilitagsna list förlorade sin udd genom samma tolerans, som i engelska kyrkans sköte förde mången betydande judisk familj. Sveriges frihet är äldre än Englands; Sverige kände hemiigheten af en konstitutionel styrelse, innan ännu Europas kontinent derom hade en aning; Sverige, hvars störste konung föll för toleransens erkännande: Sverige har, allt detta oaktadt, ännu icke sjelft erkänt den tolerans mot olika tänkande i trosväz, som statsklokh:ten bjuder och vår religion fordrar. Sista beviset på sanningen af denna sats lemnar mosaiske trosbekännarnes ansökning hos Kongl. Maj:t att tillerkännas samma rättigheter, som svenske män af annan tro. Tolerans finnes icke, så linge medborgare, för sina begrepp om själens angelägenheter bortom tidens gräns, eller, med andra ord, för sin religiösa öfvertygelse, äro nekade rättigheter, som tillerkännas andra, hvilka befinna s:g i alldeles enahanda samhällsställning, med undantag allena af trosläran. Så är förhållandet i Sverige. Den svenske man, som dyrkar Gud enligt det Gamla Testamentets satser, är utesluten från rättigheter och förmåner, dem hans Lutherske broder åtnjuter. Intolerans vittnar om en viss råhet någontädes i samhällskroppen, om en massa fördomar. som på något håll finnas magasinerade, och framför alll derom, att kristenhetens läror ännu icke fått genomtränga samhällets politik. Intoleransen är, till följd af nu angifne och flere likartade skäl, en ganska sällsam företeelse uti ett land som Sverige, der bi!dningen räknar så höga anor, och bland ett folk, som var fritt innan det blef kristet. Att denna intolerans ännu finnes, derom är likväl, som nyss näimndes, den ifrågavarande petitionen ett så talande jvittn 2sbörd, attingen argumentation mäktar detsamma kullkas:a. Vi skola i det följande söka framlägga ett par grunder till lörklaring af en så besynnerlig företeelso. Hindren mot judarnes emancipation, som skulle blifva Sveriges tolerans-akt — en stor handling, den der kunde räknas bland kristendomens historiska segrar, — hindren mot ett ädelt drag mera i vår historia I:gga på en gång mycket nära och mycket djupt; sammanblandade, med de finaste rötterna och de starkaste grenarne, af hvilka samhällsträdet hemtar sin kraft, sin form, sin näring. En närmare blick på dessa hinder lärer, att de lämpligen kunna afdelas i tvenne stora hufvudklasser, hvilka vi skola särskildt betrakta, nemligen: 4:o Hinder, hvilka hafva sin grund hos de kristna, och 2: Hinder, hvilka äro alt söka hos judarne. Den förstnämnda åter af dessa kategorier skulle äfven kunna uppdelas i två särskilda, nemligen: a) De kristnes fördomar, och b) Egoismen och räddhågan hos vissa samhällsklasser. Vi skola betrakta dessa företeelser i den ordning vi uppräknat dem, således: De kristnes fördomar, hvilka man ofta och bittert hört klandras, äro äfven tvifvelsutan i högsta grad klandervärda, men sakna icke ganska giltiga förklaringsgrunder. Om man vill vara billig och väga godt och ondt på samma vigter och skördens frukter mot dess frö, så måste man finna dessa fördomar helt naturliga. De komma sällan af hat, nästen aldrig af ett naturligen elakt hjerta, utan helt enkelt af tanklöshet. Låtom oss se till iuru, med afseende särskildt å denna fråga, den kristne uppfostras. Redan i barnkammaren, snart sagdt i vaggan får den späda varelsen, som ännu icke drömAA a a EE RR ARR RR RE RR RR