Aftonbladet – 26 april 1847, sida 3

ALL AILUVILD AdIDTLATIIIGe BLANDADE ÄMNEN. DÖFNING VID KIRURGISKA OPERATIONER MEDELST MESMERISM. Långt före upptäfkten aj svafvel-etherns döfvande verkningar omtalades, at! man genom. mesmerismen, eller så kallad animal magnetism, uträttat detsamma. Någon mera be: stämd och från omedelbar åskådning härledd upp: gift derom finner man väl dock knappast, än den som förekommer i ett bref, dateradt Calcutta den 26 December 1846, från C. Gr. v. G.n, en resande, som i de sednare åren hemskickat till. Europa flera intressanta skildringar från begge hemisferernas tropikländer. Det anföres i ett bidrag till Allgemeine Zeitung; imedlertid framkastar red. den frågan, huruvida icke upptäckten af ethern, fastän vid tiden för brefyvets dato obekant i Tyskland, skulle kunnat vara känd i Hindostan och möjligen haft sin del i de skildrade företeelserna. Brefvet torde för de ovanliga af sitt innehåll förtjena återgifvas oafkortadt; det har följande lydelse: Calcutta den 26 Pecember 1846 .... Ni torde knappast ana föremålet för slutet af detta bref — det är en berättelse -om mesmerism och kirurgiska operationer! Ni bör då veta att man här nyligen kommit på idten att begagna den mesmeriska dvalan vid svåra kirurgiska åtgärder. Doktor Esdatle i Calcutta, en ännu ung läkare, i ostindiska kompaniets tjenst, fick för 48 månader sedan det infallet att göra försöket på en hinduiska; hinduerna, likasom kineserna i Canton, vända sig blott i de mest förtviflade och mest vårdslösade fall till europeiska läkare. Försöket lyckades fullkomligt. Han egnade sig nu helt och hållet åt utbildningen al saken; han gjorde snart verkliga underverk. Mecdan läkarne å ena sidan drogo emot honom med eld och svärd, vann han genom sitt öppna, från allt charlataneri skilda väsen, den allmänna meningen så för sig, att regeringen ej kunde dröja att låta underkasta hans förfarande en opartisk pröfning. En kommitt af läkare, inför hvilken han måste anställa en hel serie med försök, afgjorde frågan till hans förmån, och i två månader har styrelsen nu haft honom till chef för ett sjukhus, der han fortfar att förrätta de grufiigaste operationer, utan att patienten märker det. Han har redan opererat 120 infödingar, och befriat somliga från utvexter om mer än 60 skålp:s vigt, och de arma hedningarne, hvilka betrakta detta slags hjelp såsom omedelbart gifven af himlen, förklara d:r Esdaile, utan vidare omständigheter, för en inkarnation af Wischnu, hvari de också hafva fullkomligt rätt, nämligen från deras religiösa synpunkt. Hvad jag framför allt tycker om hos Esdaile, är hans sunda klara förstånd; det är icke någon Justinus Kerner, hvilken lemnar fantasien alltför stor makt, med sitt älskvärda lynne; ej heller vill han bota alla sjukdomar genom mesmerism. Det är en läkare som alla andra; en dristig operatör; men han säger: Mina facta visa, att jag genom mesmerismens biträde kan operera utan plåga för patienten, och i mensklighetens namn fordrar jag erkännandet af dessa enkla och obestridliga facta. Genom detta okonstlade sätt har han redan segrat, och jag hoppas att det skall förskaffa honom heder och lycka. Jag blef ganska artigt emottagen af honom; och i sjelfva verket måste han ock vara lika angelägen om att för sig vinna en opartisk profan, som en fördomsfull medbroder i konsten. Jag har besökt hans sjukhus; och då man måste hafva sett dylika ting, för att kunna befrias från tvifvel och kunna upplysa tviflare, så öfvervar jag sjelf en operation, hvilken till följd af det ondas natur var en ibland de blodigaste, rysligaste och smärtsammaste. Patienten undergick den fullkomligen känslolös; förbindningen anlades, och fem minuter derefter blef han väckt. Han talade nu ostördt med oss, utan att ens märka någon plåga af såret, till dess att man underrättade honom om hvad som skett. Då fick han en smärtsam ryckning; men i ögonblicket derefter lyfte han händerna med obeskriflig tacksamhet mot höjden, öfver att vara befriad från sitt onda. Rönet gjorde mig stor glädje, och synes mig innebära ett oerhördt framsteg; ty hvem har väl icke någon gång kommit att tänka sig sjelf som föremål för en kirurgisk operation, och i tysthet darrat vid blotta föreställningen? — De omedelbara fördelarne, utom sjelfva hufvudsaken, äro: att den sjukes krafter ej uttömas genom ångst och smärta, och att läkaren kan förfara med det största lugn, alldeles som om han opererade ett lik. Omöjligt skulle jag sjelf kunnat åskåda hvad jag här bevittnade, om jag hade tillika nödgats åse den sjukes qval; men nu väckte förrättningen icke hos mig någon vidrig känsla, och jag skattar mig lycklig efteråt att härigenom kunna tala om saken efter mina egna ögons intyg. — Ett inkast mot förfarandet ligger nära till hands: Månne mesmerismen icke qvarlemnar någon skadlig verkan på nerverna, som försvårar läkningen? D:r Esdaile nekar härtill öppet, och efter sin öfvertygelse; också bar ingen aflidit ibland de 420 patienter, som han opererat. Olyckan är att — så vidt som jag känner läkarne — de i det yttersta skola sätta sig emot ett förfarande, som lättar deras operationer och så