Aftonbladet – 26 april 1847, sida 2

unde alnorads Ulan ac INUCTHIBdSte fOPCISC, VaNIJGISC och rysning. HERR KIESEWETTERS SOIRE. Det är onekligen en angenäm njutning som beredes af sådane konstnärer, som redan uppnått en ast och sjelfständig ståndpunkt, på hvilken dealltid måste vinna odeladt erkännande, men hvar utöfver de också ej komma att skrida. Ett intresse af helt annat släg, måhända mindre lugnt och klart, men ofta mera innerligt och hjertligt, erfara vi af lessa talanger, som ännu äro stadde i sin utveckingsperiod, ännu ej hunnit målet på konstnärsbanan, men med ungdomligt mod skynda framåt på len utan att akta dess törnen. Bland de sistnämde konstens söner räkna vi ock hr Kiescewetter, en ung jalang, som visserligen ännu har mycket att vinna å artistisk stadga och hållning, men hvilken säkert 2j någon skall höra, utan att känna sig lifvad af den ungdomliga friskhet och eld, som genomströmma tonernå från hans violiop. Herr K:s teknik röjer omisskänneligen det fördelaktiga inflytandet af en Habenecks och Beriots handledning, förnämligast hvad den vackra och regelmessiga stråkföringen beträffar; hans venstra hand saknar ej färdighet, dock har han ännu icke förvärfvat sig detta säkra välde öfver densamma, som man fordrar af en fullbildad virtuos. Uti hr K:s föredrag af Viottis förträffliga E dur konsert (hans inträdes-nummer vid denna soire) hade hans svagare sidor onekligen en viss öfvervigt, oaktadt ett flitigt studium af pjesen icke kunde misskännas: här erfordras hos exekutören mindre en liflig individuaitet, än fastmer en djup artistisk intelligens, en viss intensiv kraft och dermed förenadt välde öfver instrumentets alla ressurser, som man svårligen kan vänta af en så ung talang. Desto bättre lyckades hr K. i scenen ur Lucie, der han utvecklade lika mycken känsla och finess uti kantabile-partierna, som elegans och färdighet i passagerna. Hans tacksammaste nummer var dock Beriots intressanta Rondo russe, som han återgaf med en spirituell och karakteristisk uppfattning, samt med mycken lätthet i besegrandet af de mekaniska svårigheterna. Duetten ur Tell, som exeqverades ganska väl af hr K. och m:lle Bergström, är egentligen blott en illa hopkommen pasticcio på bitar ur ouvertyren, tyroliennen, m. m. ur nämnde opera, och kan måhända ej befinnas otjenlig att skingra en supe-scirocco, men passar på intet vis för konsertsalen. — Bland sångnummer nämna vi i första rummet J. Berwalds romans, Klagan vid stranden: en komposition, som genom sitt milda poetiska behag, sin vackra formella hållning alltid skall vinna sym: pati hos hvarje äkta musikaliskt sinne, helst då der återgifves med ett så sannt och intagande uttryck. som m:lle Julie Berwald förstod att inlägga. — Er aria af Mercadante utfördes af hr Piberi, som imedlertid denna afton ej var riktigt vid röst, samt dessutom åtskilliga körer för mansröster af åtskilliga artiste vid lyriska scenen. Bland dessa sånger anmärka vi förnämligast Kuhlaus intressanta qvartett: Unter allen Gipfeln ist Ruh, samt hr Dannströms Gymnastiksång, hvilken, sjungen vid ett gladt lag, möjligen kan roa för en stund, men hvars offentliga produktion borde förbjudas af dess brist på sammanhang samt arten af dess humor. EEE — M:lle Michals soir6 i hr de la Croixs salong innehöll åtskilligt af intresse, och var ej fåtaligt besökt. Soircgifverskan, som lät höra sig med 3:n sångnummer, bar en vacker och mjuk, ehuru ej ovanligt stark sopranröst med temligen betydligt omfång och då den en gång erhållit mera fasthet och stadge samt en konstmessig utbildning, kan man hoj. mycket godt af densamma. Hennes föredrag röja en gryende musikalisk anda och synes således äfver lofva goda resultater för en framtid. I Mozarts sköne aria, Non temer, amato bene, visade hon prof på dessa anlag, ehuru nämnde pjes för öfrigt öfversteg hennes förmåga. Mera hemmastadd tycktes hor finna sig i de af hr Ahlström under benämning Hemlandstoner arrangerade folkmelodier, hvari hol sjöng sopransolot med värma och lif. Dessa )Hem landstoner, äro för öfrigt ett slags potpourrier öfve RYTER FETT TE EO TEEN HEN CA ET ESR Sa