Aftonbladet – 24 april 1847, sida 3

nagra UUITYyCck, HYDKA (C)j KUBA Sako tele Lviatjulad, med mindre man förklarar deras upphofsmän hafva varit tanklösa.. För min del vill jag ej deltega i ett sådant domslut öfver dem, utan anser det köra öfverlemnas åt Rikets Ständer sjelfve, att, då de instundande höst änyo sammanträda, närmare förklara sina ord, om de, mot min förmodan, anse det behöfligt. Eerr Grosshandlaren Schartau ville till en början hafva anmärkt, att han bidragit till det af piuraliteten fattade beslut; att öfverlemna de inkomna täflingsprofven till sakkunnige mäns granskning och utlåtande, dels emedan det utan tvifvel skulle hafva ansetts serdeles illiberalt, att, sedan fråga derom blifvit väckt, underlåta vidtagandet af en dylik åtgärd innan herrar fullmäktige ingingo i pröfning af de täflandes anspråk på belöning, och dels derföre att de sakkunniges yttrande, huru det än kommer att utfalla, desto mindre kunde eller borde betraktas såsom ett definitift beslut, hvilket herrar fullmäktige hade att ställa sig till ovilkorlig efterrättelse, som Rikets Stönder uttryckligen ät herrar fullmäktige öfverlemnat, att utgifva den stadgade belöningen, samt det, i följd häraf, måste tillkomma dem allena, att, med begagnande af denna dem lemnade pröfningsrätt, afgöra om något och hvilketdera prof berättigade till erhållande af berörde premium. Vidkommande nu frågan om gravören Åkerbergs förslag till sedeltryck och hans derpå grundade anspråk på belöning, måste herr Schartau öppet förklara, att han af Åkerberg väntat vida mera, än hvarmed denne framkommit. Herr Schartau hade väntat, att Åkerberg, antingen inom den utsatta preskriptionstiden, eller ock, om några betydliga hinder mött, åtminstone kort derefter skulle, för fullgörande af sitt åtagande, hafva till herrar fullmäktige öfverlemnat ett arbete, fullständigt till alla dess delar, och sålunda omfattande en fulländad plan till ett nytt och förbättradt sedelsystem. Men buru förhölle det sig med de prof, Åkerberg till herrar fullmäktige ingifvit? Det enda, inom preskriptionstiden företedda sedelprofvet hade vid aflemnandet ej ens varit fullbordadt. Det saknade då ännu åtskillig finare gravyr eller s. k. mikroskopiskt tryck, hvilket likväl funnits tillsatt å ett till herrar fullmäktige,! endast några få dagar derefter af Åkerberg inlemnadt, i öfrigt lika beskaffadt prof, — en omständig-: het, som, i betraktande af den korta mellantid, hvarunder nämnde gravyr cch tryck hunnit fram-! bringas, tycktes mindre tala för svårigheten af dess verkställande och eftergörande, än leda till tvifvelsmål om dess ändamålsenlighet. Åkerberg hade i sina skrifter förmält, att han af öfveransträngning, sjukdom och åtskilliga andra hinder varit urståndsatt att inom den förelagda tiden fullärda sitt arbete; men, utan att vilja fälla något omdöme öfver beskaffenbeten af dessa hinder samt de större eller mindre svårigheter Åkerberg haft att bekämpa, kunde herr Schartau icke undertrycka den anmärkning, att Åkerberg syntes hafva hegagnat sin tid med nog liten beräkning. Hade han användt den rätt, borde han väl företrädesvis hafva sysselsatt sig med hvad som utgjorde egentligt föremål för sedelfabrikation, och sökt att i denna väg visa sin förmåga; men i stället hade han, förbiseende vigten af att först skilja ifrån sig det mest angelägna, till hvars åstadkommande dessutom serskildt understöd varit honom lemnadt, befattat sig med utarbetande af den framlagda gravyren, föreställande draken och St. Görap, hvilken alldeles icke lämpade sig eller vore af Åkerberg sjelf föreslagen till användande å Bankens sedlar, utan här kunde komma under be traktande endast såsom ett vackert prof på Åkerbergs talang, hvad konstgravyr i allmänhet beträffade. Den, som underlåtit, att egna sin tid cch sina osparda bemödanden för ernående af det mål, han utfäst sig att eftersträfva och upphinna — den kunde herr Schartau icke skänka det mått af förtroende, som här påkallades. Hvad herrar kommitterades afgifna utlåtande heträffade, så hade detuti Hlifvit yttradt, först, att Åkerbergs prof uppfyllde de vilkor, som Rikets Ständer genom deras ifrågavarande beslut afsett: sedan, att detta prof icke vore så användbart för Bankens sedlar, att det förtjenade antagas. Lika med herr presidenten von Hartmansdorff finner herr Schartau dessa yttranden icke stå i harmoni med hvarendra, äfvensom att kommitterade, då de förklarat Åkerberg varit berättigad till priset, sträckt sitt yttrande utöfver herrar fullmäktiges afsigt med den till dem framställda frågan. Kommitterades utlåtande vore dock klart derutinnan, att Åkerbergs förslag i värde och ändamålsenlighet för Banken stode vida efter ett annat, eller det af stereotyperingsoch tryckeriföreståndaren Broling till herrar fullmäktige aflemnade; och då herr Schartau, på grund häraf, finner sig vara ovilkorligen förhindrad att antaga ÅAkerbergs förslag såsom grund för Bankens. sedlar; samt det måste anses lika orimligt att belöna det oantagliga, som att antaga något, hvilket ej vore belöning värdt, så kunde herr Schartau ej heller understödja Åkerbergs anspråk på utbekommande af det stadgade priset; bvarvid herr Schartau dock ansåge sig böra tillägga, att någon återbetalning af de understödsbelopp, Åkerberg hittills af Banken uppburit, syntes icke skäligen böra ifrågakomma. Bankofullmäktigen Bengt Gudmundsson uppläste följande skriftliga anförande: Då genom tre Stånds beslut i fråga om åstadkommande af prof på ett förbättradt sedelmynt, Rikets Ständer vid sista Riksdag underkänt Bankoutskottets i betänkandet J4 54 afgifna förslag, att åt Bankofullmäktige borde öfverlemnas att, med afseende å beskaffenheten af det prof, gravören Åkerberg komme att aflemna, bestämma den ersältning, hvaraf han, utöfver det medgifna förskottet m. m., kan anses vara förtjent; och deremot i tydliga ordalag öfverlemnat ät Bankofullmäktige, att i anledning af de prof herr Åkerberg, eller, med fullmäktiges begifvande, någon annan kån komma att aflemna, utgifva ett premium af 8060 rdr banko, för det prof, som, inom 4846 års utgång, anses emo! efterapring bäst betrygganden; så kan jag icke deraf annat sluta, än att Rikets Ständer med en sådan föreskrift åsyftat, att framkalla ett bemödande för sedelmyntets förbättrande, som förtjenade att belönas, äfven om det icke kunde anses hafva uppnått det, förmodligen oupphinneliga, målet, att tillintetgöra alla efterapningsförsök. . Jag kan visserligen icke känna till hvad grad hr