Aftonbladet – 24 april 1847, sida 3

rörde beslut, icke skulle vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom det ändamål komme att förfelas, som Rikets Ständer genom samma beslut åsyftat att vinna. Har det varit Rikets Ständers mening eller ändamål, åntingen att blott gifva Åkerberg en! summa penningar, utan afseende på den tjenst, han gjorde banken, eller gifva honom en stor belöning blott i händelse han gjorde banken en stor tjenst? Man kan icke antaga att folkets representanter i ett fattigt rike, der det allmännas tjenst ringa betalas, der medlen till nödvändiga utgifter äro knappa, icke sällan otillräckliga, och der bankovinsten ofta utgör den väsendtligaste tillgången, skolat vilja bortskänka andel deraf utan motsvarande nytta. Om så bade varit, kunde ju Rikets Ständer hafva åt Åkerberg genast gifvit likaväl åtta tusende riksdaler som ett tusende riksdaler. De äro herrar öfver sina medel, ej derföre skyldige redovisning åt någon. Men om de velat begåfva Åkerberg allena, hvarföre hafva de utsatt täflan mellan flera? Rikets Ständers afsigt har således utan wifvel varit, att belöna den af de täflande, som gjorde banken den tjensten att förskaffa honom ett bättre sedelmynt. Nu har likväl Åkerberg ej uppfunnit något nylt grarveringssätt, emedan han sjelf bilagt prof på enahanda äldre; ej heller har han först visat sådant för fullmäktige, enär dylika prof redan förut funnits i bankens samlingar. Att han ej afgifvit förslag å någon förbättring i det sedelmynt man redan känner, inhemtas af kommitterades yttIrande, att Åkerbergs prof vore i vissa delar underlägset. Hvad har då Åkerberg uträttat, som, enligt kommitterades tanka. skulle förtjena belöning? Har han sökt förbättra papperstillverkningen, som äfven hörer till sedelmyntet? Nej; men han -:har framlagt en gravyr, som ansetts mot efterapning mera betryggande, än Ljungströms prof. Borde då, om flere anmält sig och om ingenderas prof på långt när uppgått i duglighet mot. bankens nu varande sedelmynt, en likväl hafva erhållit åtta tusende riksdaler för det han varit den minst oskicklige? Det vore ett sådant beslut, att det innebure en förolämpning mot Rikets Ständer, att vilja påbörda dem något dylikt? Enligt kommitterades utlåtande är väl omförmälda, af Åkerberg företedda gravyr mera betryggande mot efterapning, än den, som på bankens nuvarande sedlar begagnas; men i händelse denna gravyr, om än aldrig så förträfflig, saknar användbarhet för banken, så medför den ju åt honom icke någon tjenst, som är värd belöning. I sådant fall skulle Rikets Ständer endast hafva åsyftat att uppmuntra konstgravyren i allmänhet, utan att deras bank hade någon omedelbar nytta deraf? Men att motsatsen varit Rikets Ständers mening bevisas af deras föreskrift, att uppgift. på sättet, buru profvet blifvit verkstäldt, samt de dervid begagnade materialier och verktyg böra till bankostyrelsen aflemnas. Häraf följer, det Rikets Ständer med deras ifrågavarande beslut afsett, att banken skulle erhå!la ett unvärdbart sedelmynt. Visserligen är Åkerbergs prof sådant, men mindre arvändbart för banken, än dess nu varande sedlar. De af Åkerberg föreslagna skulle tryckas i kopparpress, hvilket tryckningssätt, med afseende på den stora åtgången art sedlar, ofelbart komme att gå för långsamt. Då man vanligen beräknar att här i dylik press endast tre hundrade stycken sedlar kunna väl tryckas om dagen, men att, med begagnande af boktryckarepress, elt antal af ett tusende femhundrade stycken sedlar kunna under lika tid afstämplas, så kommer de nya sedlarnes tillverkning att gå fem gånger långsammare, än de närvarandes, och femton gånger så vida hvarje sedel, på sätt kommitterade yttrat, behöfva undergå trenne serskilda tryckningsoperationer. Till de Akerbergska sedlarnes förfärdigande erfordras dessutom, enligt kommitterades utsago, dyrbarare apparater, större verkstäder och ökad arbetspersonal med förökad svårighet i kontroller och tillsyn, hvarigenom banken otvifvelaktigt måste ådragas betydliga kostnader, hvilka blefve än större, derest icke, samtidigt med tryckningen, nummer och seriebokstäfver kunde å sedlarne anbringas, såsom det nu sker i boktryckarepress. Åkerberg har väl, i en sednare till fullmäktige ingifven skrift, omtalat hvilket stört antal sedlar han skulle dagligen och till vissa bestämda pris kunna åstadkomma. Men kan hans vittnande i egen sak antagas för giltigt emot kommitterades utlåtande om långsamheten och dyrheten? Flera sedelformulär kunna väl graveras på samma plåt och :samtidigt aftryckas. Men så sker äfven i boktryckeripressen, hvarest banken nu får sex tusen sedelexemplar i ett tusen femhundra rag. . Under sådana förhållanden synes det blifva för hanken mindre kostsamt, att, med förlust af de till kerberg utgifna medel, behålla sitt gamla sedelmynt och inlösa några falska sedlar, som tilläfventyrs sättas i omlopp, än-att-antaga Åkerbergs förslag. Ovisst är dessutom om detta förslag mera betryggar mot efterapning än -bankens nu gångbara sedlar. Allmänheten är ej så lätt i tillfälle att urskilja och bedöma riktigheten af det fina trycket, hvilket skall utgöra den egentliga säkerheten. De flesta bära ej mikroskop Med sig i fickan och blifva lättare bedragne: på konstiga, med en mängd streck och kroklinier öfverlastade sedlar, än på enklare. Kommitterade hafva, i detta afseende, yttrat, attju finare figurer och tecken å ett sedelmynt begagnas, desto svårare blifver det att i hast vid halfdager 0. s. v. urskilja och från någorlunda liknande igenkännas. Såsom ytterligare bevis härpå kan åberopas det af engelska bankens hufvudgravör, T. Oldham, i hans till herrar fullmäktige nyligen aflåtne bref i detta ämne omnämnde förhållande: att en bank i norra delen af Irland, som för längre tid tillbaka skolat införa förbättring i sitt sedelsystem, antagit såsom grund derför en konstgravyr med en sådan massa kroklinier, att sedlarne deraf erhållit jett mörkt utseende; att de derföre gemenligen kallats de svarta; att allmänheten, i förlitande på deras större säkerhet mot förfalskning, emottagit dem med mindre granskning, samt att deras eftergörande och de falskas utprångling derigenom lättats. Om falska sedlar komma i omlopp, så medför det större våda för allmänheten, än för banken. Denna känner nog sitt sedelmynt, men det är framför allt nödigt att sedlarne göras lätt igenkänneliga för allmänheten, som dem begagnar. : Hvad har då kunnat vara anledningen till de tväla am oo teannvval vid hvilka kbammittanada fäctat cigg?