Aftonbladet – 24 april 1847, sida 2

aknas tor 22vz barn, eller lor 2v6g Bossa och IOF 1363 flickor. Kostnaden för nu befintliga anstalter, som oegagnas för allmänna folkundervisningen, kan ill sitt ungefirliga belopp upptagas till 34,550 dr 44 sk. Kostnaden för hvarje af de hittills undervisade 2786 barnen skulle således efter medelveräkning uppgå till 44 rdr 45 sk. 8 rst. för varje. För att nu kunna, genom utvidgning eller förindring af de befintlige frioch fattigskolorna, bereda utrymme för de 2,402 barn, som uppgifvas sakna tillfälle till undervisning, hafva skolstyrelserna insett erfordras för en gång 35,745: och årligen 20,959: 44. Såsom tillgång härtill bar Storkyrkoförsamlingens folkskolestyrelse uppifvit årlig tillgång ),605: 29. 3., samt den i Maria församling (i socknestämma beslutade årliga afgiften till skolorna) 466: 52. Om denna tillgång utgörande tillsammans 3,072: 5: 3. afdrages från förestående belopp, så visar det sig att för ifrågavarande reglering behöfves ett tillskott, för en gång af 5,745: och årligen 47,887: 54. 9.N Fjerde stycket i betänkandet, om ordningsvård och kommunaltillsyn öfver barnen under skoltiden, innehåller en så grundlig och af allmänna uppmärksamheten förtjent framställning, att vi ej kunna undgå att i bög grad rekommendera den åt våra läsare. Den lyder sålunda: Folkskolan är visserligen, i afdelningens tanka, om icke det enda, åtminstone det allmännast användbara bildningsmedel, hvarigenom det obemedlade barnet skall kunna emanciperas från vanvårdens äfventyr. Men om folskolan skall kunna bereda detta ändamål, så måste det i skolan icke allenast sörjas för barnets egentliga undervisning, utan äfven för dess vårdnad i öfrigt. Barnet bör icke blott undervisas i nödiga kunskapsstycken, utan äfven genom kärlek och tillsyn vänjas och under allvarligt iakttagande af ordning och pligter öfvas, för att erhålla en sådan karakter och personlighet, som samhället fordrar. Folkskolan, för att vara ändamålsenlig, måste ej vara blott och bart en wundervisningsansta.t, den måste äfven för det meddellösa barnet vara en slags, om än ofullkomlig, uppfostringseller måhända skyddsanstalt. Denna skolans dubbla egenskap af undervisningsoch uppfostringsanstalt har längesedan varit erkänd. Allmänt inser man nu den offentliga undervisningens företräde i skola framför den enskilta och husliga. Detta företräde ligger hufvudsakligast deri att barnet i den offentliga skolan ej allenast får lära sig att läsa, utan äfven att I fra i samhälle; och detta är hvad menaniskan, af hvad stånd som helst, isynnerhet har af nöden att lära. Skolan är första utkastet till samhälle ellersamhället i smått. Här måste bernet öfva sig att umgås med sina likar, att iakttaga sträng ordning och lydnad för pligter, att respektera rättigheter och skyldigheter, att akta det goda och sedliga, och erfara följderna, då derifrån afvikes. En rangordning uppstår frivilligt mellan barnen, grundad endast på de egenskaper, Hvarigenom de genom framsteg och ctt godt uppförande kunna göra sig förtjente. Med ett ord skolan är nyttig i den mån, som barnet får inhemta de allmänna egenskaper och kan daånas till en sådan personlighet, som gör det dugligt att framdeles kunna deltaga i samhällets förmåner. Detta är hemligheten af de allmänna undervisningsanstalternas stora angelägenhet i afseende på folkbildning och folkuppfostran. Men härtill fordras framför allt, att skolans bemödanden understödjas och lättas af en sorgfällig föräldravård inom familjen. Detta kan likväl i allmänhet icke påräknas i afseende på alla de barn, som äro föremål för folkskolan. De fleste tillhöra föräldrar af den obemedlade, arbetande klassen. Och der dessa af oförmåga eller vårdslöshet antingen icke kunna utöfva eller ock åsidosätta den dyrbaraste af alla pligter, är det nödigt att kommunen, i ändamål att väcka och underlätta, ej att borttaga, denna pligt, träder emellan, för att utöfva tillsyn deröfver, att barnets uppfostran icke försummas, att dess ordentliga skolgång iakttages och att de hinder, som deremot uppstå af vårdslöshet, brist på nödig beklädnad m. m., så vidt som möjligt är, undanröjas. Det mer eller mindre vanvårdade barnet behöfver en sådan tillsyn. Det är ett skydd för barnet och en väckelse för föräldrarne. Afdelningen anser derför nödigt, att barnet under skoltiden ställes under ordningsmannens målsmanskap i visst afseende, och att, så väl i afseende på barnets omvårdnad och förhållande i skolan, som sjelfva skolans gång och verksamhet, en jemn och ständig ordningsvård underhålles. Egentligen kan man icke säga, att en sådan hittills helt och hållet saknats. Den har visserligen blifvit utöfvad, så vidt omständigheterna kunnat medgifva, så väl genom presterskapets och kyrkorådens omsorg, som genom välgörande personers och äfven sällskapers bidrag och tillgöranden; men om denna omvårdnad, ifrån att vara mera tillfällig, skall blifva mera genomgripande och nyttig, måste den, till sin verksamhet, på ett bestämdare sätt organiseras. Meningen är dessutom icke, att ordningsmannen skall obehörigen intränga inom cet husliga området. Annu mindre att, genom en sådan ordningsvård, ett hyende skulle läggas under föräldraomsorgen, som bör vara den oaflåtligaste af alla. Målsmanskapet må gerna hvila, der det icke erfordras, men det bör icke underlåtas, der det af nödvändigheten finnes påkalladt. Måhända har en sådan tillsyn aldrig varit af bebofvet så påkallad, som nu. En mera än förr lifvad omsorg om den fattigare och obemedlade folkklassens barn har redan framkallat anstalter ej allenast till de vanvårdades utan äfven till de vanuppfostran; och allmänheten har egnat dem örtjent bifall och ett lifligt deltagande. Ingen kan mera än afdelningen erkänna deras obestridliga nytta och nödvändighet. Men opinionen skulle miss-. ledas, om den meningen vunnet insteg, att sådana anstalter kunde ersätta behofvet af ändamålsenliga fölkskolor, såsom de cgentliga bildningsmedlen för en allmän folkuppfostran. Barnet bör icke först vanvårdas och vanartas, för att sedermera genom dessa anstalter behöfva uppfostras cch räddas för samhället. Beklagligen äro de redun alltför mycket behöfliga i många fall, der en grof vanvård gör barOn Mm TT LK oo FT RR RR