Aftonbladet – 24 april 1847, sida 2

115 ANU dz Ulln), UL UCICILCL pe Za UVilSsUC A pologistskolorna, öfvergår betänkandet till uppcomsten af de Allmänna Barnskolorna, Bvilka vär äro att anse som egentliga folkskolor. Rövande deras instiftelse och reglering heter det: Denna reglering är märkelig, såväl i anseende till ättet huru den föranleddes, som till de åsigter, hvilca då började att göra sig gällande. Den har ett rivilligt, kommunalt upphof.. Stockholms borgerkap inkom till Kongl. Maj:t med en underdånig ramställning, deri det erbjöd sig att årligen erläga 40,000 rdr banko för att åstadkomma en äskad örbättring af hufvudstadens undervisningsverk. Allnänt tillskrifves uppmaningen till detta anbud, äfvensom sakens framgång, förtjensten hos en enskild nan af borgareståndet, hr grosshandlaren Herman Theodor Philipsen, som härvid kraftigt understödles af en bland hufvudstadens bäste styresmän, br srefve Carl Mörner; och det torde icke vara oförjent, att vid detta tillfälle väcka en tacksam erinan om dessa personer särskildt, hvilkas namn länsesedan äro glömde af allmänheten, men hvilkas verksamhet och nit framkallade ett verk, som ännu ortfar att sprida nytta och välsignelse. Genom de skolor, som nu egnades åt den egentiga folkundervisningen, erkändes det för första gånen, att man ansåg äfven denna slags undervisning vara ett föremål för kommuners gemensamma omsorg oci deltagande. Till den s. k. lärda undervisningen, äfvensom till den nödiga bildningen för näringar och yrken, hade man länge förut bidragit . och jemväl dertill ansett sig förpligtad; men den obemedlade, fattiga arbetsklassens bildning hade man hå I rån ålder betraktat såsom presterskapets och församlingarnas enskilda omsorg, hvadan ock de läroanstalter, som redan länge för dem finnas inrättade under namn af frioch fattigskolor, förnämligast srunda sig på särskilda bidrag eller donationer, och utgöra vackra minnen af enskilde medborgares välgörenhet, framkallad till en betydlig del af ett niLliskt presterskaps oförtrutna omsorg och verksamhet för denna angelägenhet. Men det är äfven i ett annat afseende, som denna reglering förtjenar uppmärksamhet. Borgerskapet hade, såsom vilkor för sitt anbud, förbehållit sig att äfven andra hufvudstadens invånare utom presterskapet skulle, genom utsedde ledamöter, få deltaga i det nya undervisningsverkets styrelse och förvaltning. Detta mötte på den tiden mycket motstånd. Likväl förordnades omsider en styrelse, hvilken, utom öfverståthållaren såsom ordförande, skulle bestå af utsedde ledamöter i Stockholms stads konsistorium, de trenne lärda akademierne, magistraten och grosshandlaresocieteten. De åsigter, som vid denna reglering först uttalades i afseende på den allmänna folkbildningens vigt samt det gemensamma äliggandet att till detta ändamål bidraga, äfvensom i afseende på kommunens behörighet att deltaga i styrelsen för de anstalter, som den sjelf bekostar, hafva sedan denna tid mer och mer gjort sig gällande och öfvergått i allmänna tänkesättet. Isynnerhet har frågan om folkskolorn?s angelägenhet utvecklat sig till en utomordentlig betydelse. Ifrån att förut hafya varit betraktad såsom en omsorg, tillhörande föräldrapligten uteslutande, eller såsom cen ståndsfråga, har den icke allenast blifvit en national-angelägenhet, utan en lifsfråga i samhället. Öfyerallt är man ense om sådana anstalters nödvändighet, såsom ett oundgängligt vilkor för en erforderlig folkbildning, och om den gemensamma skyldigheten för alla att dertill bidraga. Icke utan skäl har man anmärkt, att orsaken till ett större sedeförderf, en tilltagande brottslighet och en ökad fattigdom hos befolkningen till on betydlig del måste tiliskrifvas der medeliösa ungdomens vanvårdnad och bristande arstalter för en allmän folkuppfostran. Härigenom har den vigtiga frågan kommit inom den preventiva fattigvårdens område. Också är det de, år 1859 i nåder förordnade kommitterade för fattigvårdsanstalterne i riket, som den förtjensten bland många andra tillkommer, att häruppå hafva fästat Kongl. Maj:ts synnerliga uppmärksamhet; hvarefter K. M:t vid 4840—41 årens riksdag aflätit till rikets ständer nådig proposition, innefattande allmänna grunder för stadganden till folkundervisningens befrämjande, med framställning af de för ändamålet oundgängligen erforderliga anslag af allmänna medel. Ienlighet med det underdåniga förslag, som rikets ständer i följd häraf ingåfvo, utfärdades Kongl. Maj:ts nådiga folkskolestadga af den 48 Juni 4842, hvaruti föreskrifves: alt uti alla rikets församlingar böra folkskolor inrättas inom fem år från författningens utfärdande; att dertill böra staten, församlingarne och föräldrar eller målsmän bidraga, samt att kommunerne .sjelfve, genom utsedde ledamöter, under pastorernes ledning, skola deltaga i skolornas styrelse och förvaltning. Dessutom beviljade rikets ständer vid sistförflutne riksdag, att,-i stället för halfva skyddsafgiften, som då indrogs, en till motsvarande belopp utgående afgift skulle, under benämning af folkskoleafgift, erläggas af hvarje skattskyldig Person, nemligen med 42 sk. för man och 6 sk. för qvinna, hvilken afgift, hvad hufvudstaden beträffar, borde ingå till stadsnämnden; och det är äfven fördelandet deraf, på grund af Kongl. Maj:ts nåd. kungörelse den 43 Mars sistl. år, som varit en bland anledningarne till den skolreglering, hvarom nu är frågan I afseende på sjelfva saken, anser sig afdelningen icke nu kunna föreslå en på alldeles ny grund uppförd organisation sf folkskolor i bufvudstaden; utan håller tjenligast, att, med de inskränktare tillgångar nu förefinnas, endast ombilda och förbättra de slags folkell-r allmänna barnskolor, som redun gifvas. I anledning häraf yttras: Det framför allt mest maktpåliggande lärer ostridigt vara, att tillfälle till skolundervisning så fort som möjligt beredes för de barn, som nu deraf befinnas i saknad; och då antalet af sådane barn, enligt hvad de skolstyrelserne meddelade uppgifter upplysa, uppgår till omkring 2400, så inses häraf huru nödigt det är, att skyndsamt för dem vidtaga ändamålsenliga anstalter, så vida deras vanvård icke längre skall äfventyras. Detta ändamål finner afdelningen både lättast och snarast vinnas, om de redan varande, under styrelsen af Stockholms stads undervisningsverk ställda allmänna barnskolor få påräknas fortfara till begagnande hädanefter såsom kh s, samt om församlin